The Garden of the March Hare

Är det konstigt att världen känns så jävla deprimerande?
Jag menar, precis alla måste sitta i en ring, hålla händer och sjunga Kumbaya för att det ska få kallas världsfred. Men det räcker att USA tar strypgrepp på Japan medan Tyskland sparkar på Frankrike som är för stöddiga för att be England om hjälp, Ryssland ser sin chans att roffa åt sig lite land som inte är fyrtio grader kallt och att Italien är med på något jävla vänster för att det ska kallas för världskrig.

Är inte det jävligt konstigt?

Vad är det med skräpkultur som är så lockande? Vad är så oemotståndligt med idioti?

 

Visst, ett visst mått fulkultur är helt okej, och jag har aldrig hävdat att min blogg på något sätt skulle vara gourmet-kultur. Men. Herregud.

Varför är bloggar som Kissies Sveriges mest lästa? Varför får idiotbloggare utan substans eller skrivtalang (för att inte säga svenskkunskap) fler kommentarer än, ja, jag?

 

Alla idioter ska ha bloggar, och skriva om vad det gjort under dagen, eller diverse annan idioti, utan något som helst underhållningsvärde. Och kommentarerna haglar in. Varför?

 

Särskrivning, smilies i flytande text, fucking oförmåga att styckindela!

 

Döda mig nu?

 

Och what the hell is up med reklambruden som säger smoodies!!? TH FÖR HELVETE!

Saxat ur en artikel om community-beroende i Metro:

"Tjejerna väljer att skolka för att till exempel sköta sitt jordbruk i Farmville."

Detta är sexism. Här talar de om ett beroende, men ur ett strikt enkönat perspektiv. Vad ska vi killar göra? FINNS DET INGEN HJÄLP ATT FINNA?

Jag bor mitt i ingenstans. Detta har poängterats ett antal gånger här i bloggen. Utöver att  det tvinga mig att åka kompletteringstaxi varje morgon innebär det också att jag måste ta buss. Bussäten är av någon outgrundlig anledning arrangerade i par, vilket innebär att man, om man är ensam och bussen är tillräckligt full, måste sitta bredvid en främling.
Det hela är en situation där en helt egen etikettkod krävs. I huvudsak brukar denne te sig något såhär: “Den person placerad närmst fönstret stirrar hela tiden stint ut på landskapet. Den person som sitter mot gången stirrar rakt fram in i stolsryggen framför i alla situationer. Om någon av personerna har bok eller dylikt bör all uppmärksamhet riktas på denna. Om någon av personerna bryter mot koden bör man inte, under några omständigheter, poängtera detta, klaga eller ens påvisa missnöje, utan bara fokusera ännu mer på sin egen uppgift.”
Sen finns det ännu en regel, som konfunderat mig under en längre tid. Regeln innebär ett tvång att tillfråga någon som helt uppenbart saknar auktoritet om tillstånd till något som du har all rätt till.

“När en påstigande person tvingas söka plats i ett stolspar där den ena stolen redan är ockuperad skall den påstigande fråga om lov att sätta sig i det icke ockuperade sätet.”

Så står det, i den stora boken av bussvett. Men bara för att det står i en tjock gammal bok behöver det inte stämma. Det är dags att ifrågasätta, och ställa frågan om inte den ständiga hövligheten gått för långt.
Jag frågar aldrig om lov, om det inte är så att någon tagit sig friheten att slänga upp sin väska på platsen, och då enbart om min “stirra-tills-de-förstår-vad-jag-menar”-taktik inte fungerar. De har ingen makt över sätet bara för att de sitter bredvid. Jag har betalat för att få åk med, precis som de har, och förtjänar därför att sitta lika mycket som de gör. Om de har något emot att jag sätter mig där får de självmant lufta det, och det ska vara en jävligt bra anledning för att jag ska flytta mig. “Min siamesiska tvilling stiger på på nästa station.” Fine. “Min väska är Prada och den mår inte bra av att stå på golvet.” Inte fine.

Dra in röven, kanske får du mig som bussgranne.

En studie i USA har visat att människor är mer benägna att ge pengar till en främling om denne ber om en exakt och ojämn summa. Desto mer exakt och obskyr summan är, desto fler är villiga att punga ut.
Kanske var det därför jag tidigare ikväll förvånat fick se mig själv hala fram plånkan och räcka över tolv surt förvärvade slantar till en gubbe i behov av pengar till en bussbiljett. Jag som alltid brukar ljuga i sådanna situationer!

Lite förstrött följer jag gubben med blicken när han går mot busshållplatsen, och tänker "hm, man kanske borde vara lite mer frikostig när det kommer till människor i nöd". När gubben sen helt ogenerat går rakt förbi hållplatsen ler jag bara roat.

Öppet brev till gubben
Hej gubbe. När du uttnyttjar de oskyldigas rena sinnelag kanske du tänker, "näämen tolv små slantar är väl inget större brott? inte skadas väl någon utav det?". Men där har du fel, gubbe lilla. Nu kanske du inte har full koll på varkens fjärilar eller typhoner, och jag ska därför helt hoppa över den analogin, men nog kan dessa tolv slantar vara till stor skada.
I och med att du så kallt utnyttjade min naivitet cementerade du en cynisk människobild i mitt unga, lättpåverkade sinne. I framtida situationer kommer jag således inte hjälpa en nödställd. Det hela kan liknas lite med historien om pojken som ropade varg, men i den här historien klarar sig pojken oskadd, medan en pojke i en annan by blir uppäten av hungriga vargar, eftersom han inte hade råd att ta tåget hem.
Tänk på det gubbe. Tänk på det.

Scenario:

Linus ska bege sig till Lund och flickvän, och bestämmer sig, ovetandes om farorna det medförde, för att ta kompletteringstaxi.

 

Händelseförlopp:

01:00

Linus ringer Skånetrafikens bokningscentral för kompletteringstaxi och bokar 08:20-turen. Sedan somnar han.

 

07:01

Ett sms från Skånetrafikens bokningscentral för kompletteringstaxi anländer i Linus mobil. Smset meddelar att taxin kommer anlända exakt klockan 08:17

 

08:27

Taxin har inte dykt upp. Linus ringer Skånetrafikens bokningscentral för kompletteringstaxi. Skånetrafikens bokningscentral för kompletteringstaxi ringer chauffören. Chauffören låter meddela att han blivit försenad, men kommer anlända ”vilken minut som helst”.

 

08:42

Taxin har inte dykt upp. Linus ringer Skånetrafikens bokningscentral för kompletteringstaxi. Skånetrafikens bokningscentral för kompletteringstaxi ringer chauffören. Chauffören låter meddela att någon ringt honom med en ändring av order, och att det istället är en extrainsatt taxi på väg.

 

08:55

Den extrainsatta taxin har inte dykt upp. Då Linus av tidigare erfarenhet vet att de som arbetar på Skånetrafikens bokningscentral för kompletteringstaxi (location: Estland) har ungefär lika mycket respekt för en 17-åring som ett par Ray-Ban Wayfarer har för ett par Persienn-solglasögon (eller ”Shutter Shades” som de nu tydligen heter) ger han, med eftertryck, luren till sin far. Linus far ringer Skånetrafikens bokningscentral för kompletteringstaxi. Skånetrafikens bokningscentral för kompletteringstaxi ringer centralen som ligger över dem i rangordningen.

Skånetrafikens bokningscentral för kompletteringstaxi hamnar i kö, och meddelar att de ska ringa tillbaka när de kommit fram.

 

09:08

Skånetrafikens bokningscentral för kompletteringstaxi ringer tillbaka. Centralen över dem i rangordningen har ringt chauffören. Chauffören låter meddela att han aldrig fått turen utskickad till sin färddator, och därför aldrig hade någon aning om att jag ens skulle åka med. Samme chaufför som 08:27 låtit meddela att han skulle vara framme ”vilken minut som helst”.

Vidare ges informationen att en extrainsatt taxi ska anlända 09:30.

 

09:16

Chauffören i den extrainsatta taxin ringer upp. Han låter meddela att han kommer anlända tio minuter tidigare än ”vad Linus bokat”. Detta, enligt hans uträkning, blir klockan 09:25.

 

09:34

Den extrainsatta taxin anländer.

 

09:51

Bussen från Hörby till Lund avgår

 

09:56

Den extrainsatta taxin anländer till Hörby

 

10:51

Nästa buss till Lund avgår

 

Summering:

Linus fick vänta på taxin i en timme och sjutton minuter. Linus tvingades gå upp ca en timme och sjutton minuter innan han hade behövt gå upp. Linus fick vänta i Hörby (i kyla) i närmre en timme. Bussen han tog avgick två timmar efter bussen han planerat att ta gick. Linus anlände två timmar senare än planerat till Lund.

Visste ni att i den amerikanska versionen (alltså originalversionen) av Disneys Den Lilla Sjöjungfrun så är Sebastian Krabba jamaican? Jag har, precis som ni, misstänker jag, fått Disneys svenskdubbade klassiker som en naturlig del av barndomen. Alla vet vem Lille John är, och inte fan är det tack vare en bok. Det finns ingen som tvekar på var citatet ”kittlar dödsskönt i kistan” kommer ifrån.

Därför var det i det närmsta en chock att höra Sebastian Krabba säga ” Geez, mon!” till Blunder.  Sebastian har världens mesigaste röst, det går inte att förneka. Sebastian är inte jamaican. Jag menar, wtf? Tror ni HC ens visste vad en jamaican var? Och Sebastian är ju dirigent och kompositör, vilket innebär att hans namn med stor sannolikhet är Bach-relaterat. BACH VAR FÖR FAN TYSK.

 

Nu kanske ni tycker att detta är en lite väl stark reaktion med tanke på att det hela handlar om en bifigur i en tecknad disneyfilm. Men det är inte det det handlar om. Det handlar om en barndom. Min barndom. Vad mer, som jag tagit förgivet, är helt och hållet fel? Tiden och dimensionerna? Blommor, bin och fetischister?

 

Världen blev helt plötsligt en väldigt skrämmande plats.

Fuck you Disney. Fuck you.

 

Saxat från krönikan i dagens metro (skriven av Marcus Dunberg):

”Nu är jag så trött på gamla människors brist på hyfs och respekt för alla som inte levt så längre att de har planerat sin egen begravning i detalj. Ständigt blir jag utsatt för gamla människors trakasserier och stöddiga attityd.”

 

Poäng:

Macke lille är trött på att utsättas för elakheter från de som är äldre.

 

Saxat ur en metrokrönika för längesedan (också av Marcus Dunberg, som i och med den fick en helt egen blogg av mig):

 

”Alla under 30 år är opålitliga och världens framtida hjärntrust och kunskapsbank håller på att pulveriseras genom allt för mycket Facebookande, SMS:ande och dataspelande. Unga människor mellan 20 och 30 har enorma kunskapsglapp i historia, politik, litteratur – helt enkelt i det som brukar kallas allmänbildning. Så argumenterar engelskprofessorn Mark Bauerlein vid Emory University i Atlanta i en ny bok med titeln – och häng med nu – "The Dumbest Generation: How the Digital Age Stupefies Young Americans and Jeopardizes Our Future (Or, Don't Trust Anyone Under 30). Och jag håller med honom. I alla fall till hälften.”

”det är svårt att inte nicka medhållande i författarens argument.”

”de (80-talisterna; Linus anm.) klarar sig bra ute i samhället, visserligen genom att skriva modebloggar och visa brösten i tveksamma magasin (killarna försörjer sig genom att spela nätpoker eller World of Warcraft), men klarar sig gör de.”

 

Poäng:

Den mycket distingerade Herr Dunberg ogillar den dekadente ungdomen.

 

Avslutning:

Marcus Dunberg, jag hoppas du dör en smärtsam död.

 

Fuck you.

Krönika saxad ur metro:

”Sitter på ett fik och pimplar bryggkaffe med en vän. Vi börjar prata om internationella kvinnodagen, den 8 mars.

’En speciell kvinnodag? Sverige är ju typ jämställt’, säger min kompis.
’Nä…men’, svarar jag snabbt.

Hör mig själv börja rabbla de vanliga argumenten: Löneskillnaderna, misshandeln, det obetalda hemarbetet.

Men jag hejdar mig.

’Skit i statistiken’, säger jag. Börjar berätta om allt det där andra istället. Det som händer hela tiden.

Som igår:

07:30 Morgonrusning i tuben. Plötsligt känner jag hur någon trycker sig mot mig. Vänder mig om. En man i 30-års åldern tittar bort. Sen händer det igen. Hans hand på min höft. Jag ber honom ta bort den. Juckmannen mumlar nåt om trängsel. Ingen säger något.

12:00 Lunchjoggar på löpbandet. Lägger märke till gymmets ljud: En massa gutturala ’oooufh’, ’argh’ och krystläten. Men det är bara männen låter. Vi kvinnor pressar under tystnad. Som på statsvetarkursen. Det är flest tjejer men killarna som hörs.

17:00 Träffar en gammal jobbkompis. Hans hoj har blivit snodd. Eftersom jag nyss köpt en ny erbjuder jag honom min gamla. Han avböjer.
’Nej, jag kan inte ta emot den’.
’Jo, jag lovar. Du får den’, insisterar jag.

Han blir stram, och vrider lite på sig. Sen säger han, på fullt allvar:
’Nej, alltså jag tror faktiskt inte jag kan cykla runt på en damcykel.’

19:10 Äter middag på stan. Drabbar samman med en man som glufsat blängsylta. Han granskar mig grundligt. Uppifrån och ner. En ryckning i överläppen, som Viggo Strieber i Rederiet.
21:30 Promenerar hemåt i mörkret. Hör steg bakom mig, kastar ett getöga över axeln. Grabbar tag i min nyckelknippa – för säkerhetsskull. ’Ta dig samman’, tänker jag. ’Nästan alla våldtäkter sker ju inomhus’.

Tillbaka på kaféet. Jag fyller på med mer kaffe. Min kompis påpekar att alla har skitdagar.
’Det här var en bra dag’, säger jag, och fortsätter:
’Varannan kvinna i Sverige har utsatts för våld av någon man efter 15-årsdagen. Av de som sjukskrivs för stress är majoriteten kvinnor. Klart att vi ska ha en dag som uppmärksammar halva befolkningens orättvisor.’”

 

Anledningen till att jag tar upp den här krönikan är att skribenten är en idiot.

Jag är inte så naiv att jag skulle hävda att Sverige är jämställt. Såklart inte. Jämställdhet är en blåögd illusion, något vi aldrig kommer uppnå, men det är en annan femma. Mer jämställt kan det i alla fall bli.

 

Men tillbaka till krönikörens idioti. Hon radar här upp fem exempel som ska visa vilken sexism hon utsätts för. Låt oss försöka se dem med andra ögon, shall we?

 

07:30 Morgonrusning i tuben. Det är trångt, och en 30-årig man råkar gå emot en ung kvinna. Kvinnan vänder sig om, ser mannen, och, på grund av sin väldigt stereotypa bild av 30-åriga män, antar att mannen antastar henne. Den stackars mannen blir outad som pervo inför hela vagnen.

 

Nej, jag kan inte vara säker på att hon inte hade rätt, att det var ett läskigt litet pervo. Men det känns som en väldigt tveksam situation, och (som vidare exempel ska visa) skribenten har inte världens bästa omdöme.

 

12:00 Ett gym. Både kvinnor och män motionerar. Bara männen hörs. Vilka sexister!

17:00 En kille har blivit av med sin cykel. En kvinnlig bekant erbjuder honom sin. Lite förläget säger han att han inte tror att han kan cykla på en damcykel.

 

Jaha? Jag är inte heller så bra på att cykla damcykel. Är jag sexist? Visst, sexistiskt av samhället att ge män och kvinnor olika sorters cyklar, men är det riktat mot kvinnorna? Kan alla kvinnor cykla herrcykel?

19:10 En ung kvinna är ute. Plötsligt ser hon en man som tycks spana in henne. Herregud!

 

Undra om hon blivit lika förnärmad om mannen varit en hunk med flörtigt mörkblå ögon.

21:30 En man är ute och går. Det är mörkt, och han är på väg hem. Framför sig ser han en ung kvinna, som sneglar över sin axel. Han ser hur hon grabbar tag i sin nyckelknippa, där hela rape-kittet hänger fullt synligt.

 

Vänta… vem var det som utsattes för sexism? En kvinna som hörde steg bakom sig, och blev rädd, eller en man som, baserat på ren fördom, antogs vara våldtäktsman?

 

Tanke ett: Krönikören är en apa.

Tanke två: Det är apor som den här som ger jämlikhetskämpar ett dåligt rykte.

Tanke tre: Vi vet att kvinnor inte har det helt lätt i livet. De utsätts för mer våld, har lägre löner und so weiter. Men vad i helvete ska en dag göra, bara för att den kallas ”kvinnodagen”? (Notera att det senare inte var en retorisk fråga. Om någon vet vad poängen med kvinnodagen är, snälla upplys mig.)

Det finns idioter. Sen finns det svinigt äckelkorkade människor. Sen finns det riktigt överjävligt, analforcerande, syraspyende überkorkade idioter. Människor så korkade att de borde spottas på när de går på gatorna. Människor så korkade att de borde radas upp och beskjutas med tungt artilleri. Ni ha sett dem, de smyger runt lite här och var i det moderna samhället, ofta alldeles för uppmärksamhetssökande och mediehorande, när de egentligen inte borde få ta upp ens den mest blygsamma area på jorden.

 

Vad är det jag försöker slöddra fram?

Just read…

Saxat ur Metro:

"Lita aldrig på någon under 30 år"

”Alla under 30 år är opålitliga och världens framtida hjärntrust och kunskapsbank håller på att pulveriseras genom allt för mycket Facebookande, SMS:ande och dataspelande. Unga människor mellan 20 och 30 har enorma kunskapsglapp i historia, politik, litteratur – helt enkelt i det som brukar kallas allmänbildning. Så argumenterar engelskprofessorn Mark Bauerlein vid Emory University i Atlanta i en ny bok med titeln – och häng med nu – "The Dumbest Generation: How the Digital Age Stupefies Young Americans and Jeopardizes Our Future (Or, Don't Trust Anyone Under 30). Och jag håller med honom. I alla fall till hälften.

Det är förstås inget nytt att medelålders intellektuella ondgör sig över ungdomen. Det har alltid varit mer intressant för 16-åringar att smygröka och lyssna på gitarrbaserad rock framför att lyssna på Chopin och läsa Marcel Proust. Normalt sett skulle jag avfärda professor Baulerlein som bakåtsträvande akademiker med dålig andedräkt (som bakåtsträvande akademiker ofta har), men det är svårt att inte nicka medhållande i författarens argument.

Den traditionella bildningen har fått kliva åt sidan. Exempelvis har inte längre historiekunskaper någon status bland unga. I min egen och tidigare generationer väckte det avund att kunna amerikanska presidenter eller vilket år slaget vid Hastings ägde rum (1066). Sådant höjde det egna värdet i gruppen. Men många 80-talister idag är helt ovetande om Sverige och världen före år 2000. Än märkligare är att detta inte verkar föra med sig några konsekvenser för 80-talisterna själva. Tvärtom, de klarar sig bra ute i samhället, visserligen genom att skriva modebloggar och visa brösten i tveksamma magasin (killarna försörjer sig genom att spela nätpoker eller World of Warcraft), men klarar sig gör de.

Trots att jag är kritisk till denna utveckling missar professor Bauerlein målet. Man blir inte dummare av Facebook, SMS och online-spel. Tvärtom, så blir du smartare – om det paras med annan intellektuell stimulans som gammal hederligt bokläsande. Det är bättre att ägna tid åt Facebook OCH läsa en roman jämfört med att vägra ny teknik och uteslutande läsa Nobelpristagare. Detta kan verka självklart, men ingenstans i debatten förs argumentet om mångfaldens fördelar fram. Istället för att ondgöra sig över ny teknik borde vi uppmuntra den förvirrade ungdomen att skaffa bibliotekskort – eller åtminstone beställa böckerna på amazon.com”

V-v-va? Vad i hela helvete? Hur kan detta det jävla idiotaset fortfarande ha mänskliga rättigheter? Hur i helvete har han inte arkebuserats för världens bästa?

Öppet brev till Marcus Dunberg:

”Jag är en del i den "avtrubbade och fördummade generationen", och jag höll på att få en stroke (och jag är sexton!) när jag lästa krönikan. Är du helt jävla retarderad?

Skulle jag vara dummare än föregående generation för att jag inte kan årtalen för historiska händelser eller alla USAs presidenter i ordning? Kalla det allmänbildning hur mycket du vill, men det är inget annat än onödigt vetande. Det fyller ingen som helst funktion. Att veta att det hände är en sak, men årtal?

Ska vi jämföra kunskaper? Ta bara Engelskkunskaper (vilka inte är onödiga på något vis). Jag kan jämföra mina kunskaper med mina föräldrars. Eller mina far- och morföräldrars. Ta Naturvetenskap. Jämför en genomsnittlig tjugoåring och en genomsnittlig fyrtioåring. Vem tror du vet mest?

 

Jävla as.”

 

Vidare: Här har två avföringshögar till människor kommenterat krönikan.

”Håller fullständigt med - unga människor ÄR för det mesta dumma i huvudet numera - det mest skrämmande är väl att de fortfarande ser sig som barn när de passerat 25, de vill inte ta något som helst ansvar, bara glamma runt och flamsa, helst synas i media (och tror då att karriären är fixad i och med två minuter i något skräpprogram) inbillar sig att världen består av mode, dataspel, musik och Facebook. TÄNK PÅ ATT DET ÄR DESSA GENIER SOM SKA TA HAND OM OSS PÅ GAMLA DAR- Hemskt!”

43 år och utbildad

”Dagens unga är helt out of control.. Jag är mer rädd för 90talisterna, där har vi en riktigt avtrubbad generation. Skrämmande låg kunskapsnivå på högstadiet tex. Kändishysteri och brat-romantik.. hjälp”

L.L

 

Herrejävlar.

EU-parlamentet har lagt in ett förslag som går ut på att kontrollera och skärpa reglerna för bloggare. Jävla fegisar.

En internet-blogg har tydligen tillräckligt med makt för att skrämma politiker. FRA-lagen har redan pulveriserat allt vad personlig integritet heter, och nu ska EU ta ifrån oss rätten att skriva vad vi vill.

Lights are out at ten, and we tell you what to believe!

Jag missunnar ingen folkgrupp att arbeta. Jag vill bara vara tydlig när det gäller detta. Ingen ras, ingen folkgrupp, ingen religion, inget kön och ingen sexuell läggning. De får alla skaffa jobb, på precis samma vilkor.

Men. Mycket Massa Men.

Inkompetenskontroll borde införas. Inkompetenta människor borde inte arbeta. alls. Nu kanske man kan tycka att arbetsintervjuer borde räcka, men tydligen inte.

En synnerligen stor koncentrerad massa ren inkompetens kan återfinnas på Närtrafiken, där en hög inte allt för klarsynta människor sitter och tar emot beställningar. Inte allt för svårt jobb, kan ju tyckas. En person ringer, säger namn, telefonnummer, varifrån och var han/hon ska åka, och vilken tid. Allt Närtrafikspersonalen behöver göra är att skriva upp denna information, och skicka ut den till förarna. Simple.

Men. Mycket Mera Men.

Fel tid. Fel plats. Fel... allt. Och inte bara är det tele-fånen som är lite smått väldigt värdelösa, någonstans måste även de som anställde dem ha gjort en Epic Fail, i form av att ha anställt personer med väldigt begränsad förståelse för svenska till att svara i telefon, i fokkin' Sverige.

Jag har bara rest i knappt två veckor, och redan har de felbokat två gånger. Inte acceptablet alls.
Får väl snart skriva om skolstart och sådant, men just nu nöjer vi oss med detta.

Jag är två meter lång och jag väger 200 kg. Jag är stark som en hel pluton förvuxna bodybuilders med förkrympta testiklar och med kroppar pumpade fulla av hästhormoner. Jag har stora blodröda tatueringar över hela kroppen, två stora dödsbringande kedjesvärd, redo att förvandla stora saker till en massa mindre saker, fastbrända i mina armar och jag har inte ett hårstrå på huvudet. Jag är blek, halvnaken och arg. Jättearg.
Jag vill skrika jättehögt och jättemanligt. Jag vill slita sönder kor med mina bara händer, skalla stenstatyer föreställande grisar och skära diverse gammelgrekiskt satyg till små, små bitar av samma sorts skräp som skolmaten består av. Jag vill skrika "THIS IS SPARTA" och sparka en Persier ner i en brunn (fel spartan, men poängen är den samma).
Jag är Kratos, och jag är arg.

Jess, jag spelar God of War 2, och det hade verkligen passat in i min tidigare blogg om spelvåld (trogna läsare vet vad jag talar om, resten kan läsa på här). Jag ler på ett mycket skrämmande sätt när jag, efter en mycket vacker och välplanerad slagkombo (fyrkant, fyrkand, fyrkant! Fyrkant för helvete!) klättrar upp på en förvirrad, skrikande, snorande och allmänt tilldragande cyklop och med lätthet sliter ut det ensamma ögat.
Poesi, kinda.

Men nu är det så att de inte bara är på ett bra sätt jag är arg. Nej. Tyvärr är det så att jag är ganska sur på det annars så trevliga spelet. För visst är det roligt att smiska mytologisk röv, men när man för tusende gången slår ihjäl samma enögda, griskastande semi-jätte, krossar samma snackande stenstaty, och skriker "I am what the gods made me!" för samma gång i ordningen så tröttnar man på det.
Och visst kan man acceptera om detta upprepande beror på att man själv fått aningen mycket stryk, och förpassats till platsen där alla pixlar går för att dö. Men inte om det är för att spelet hänger sig. Då accepterar man det inte. Då blir man arg. Då blir man två meter, 200 kg skrikande spartan och elektroniska apparater och småbröder får lida.


Kratos - Soon to be bad-ass in a mythology near you.

"Viktigt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Om någon kallar sig [email protected] och addar dig på msn så acceptera INTE för det är ett MSN-virus som ger användaren ditt IPnummer. SKICKA DETTA TILL ALLA PÅ DIN LISTA för om det är någon som accepterar den så kommer du också du få den på din lista. Då kan han göra en massa saker på din dator, och han ser då allt du gör på datorn utan att du få veta det. Detta innebär att han kan få tag i dina lösenord och inkräkta på sådant som din mail, communities, bankkonto och dylikt. För att detta inte ska hända så SKICKA DETTA TILL ALLA"

Ett kedjebrev. Vi har alla fått dem, och vissa av oss (oftast inte jag) är dumma nog att skicka vidare dem. Ikväll (vid mottagande av ovanstående textmassa) brast det för mig, och jag var tvungen att göra ett tillägg och skicka till folk:

Hrr-hrrm (tillägg från kritiskt mottagare av denna (ursäkta franskan) jävla skiten):
Om det fanns ett virus som fungerade på detta sätt (vilket jag är ganska säker på att det inte (no fucking way in hell) gör), skulle alla (i hela världen) få det på några dagar (då alla (Alla) på något vis är sammankopplade via kontaktlisator (en kompis till en kompis till en kompis, etc.)), så fort en enda person (vem som helst, var som helst), addade [email protected].
Detta är troligen ett utfrysningsförsök, och jag Kräker på kedjebrev.

Furthermore: Alla som någonsin vidarebefodrat kedjebrevet som hävdar att messenger kommer kosta pengar då namnen håller på att ta slut, och att man klarar sig om man skickar meddelandet till ett visst antal personer:
Är ni dumma i hela huvudet eller!!?
För det första: Jag är ganska säker på att det inte finns någon maxgräns för antalet bokstäver i en epostadress (och om det finns det så är den mycket hög) vilket innebär att det finns en oändlig (eller möjligtvis bara sjukt jävla stor) mängd olika kombinationer av bokstäver/siffror/symboler.
För det andra: Tror ni, seriöst, att de som äger msn (Microsoft, ett av världens största företag) skulle använda Kedjebrev (Goddamn Fukkin kedjebrev!!) för att få ut detta till massorna?
Inte ens ägarna av Lunarstorm skulle få för sig att göra det...

Eftersom jag dock varkens jobbar på Microsoft eller tillhör "The LunarCjew" så tänker jag använda kedjebrev för att nå ut till massorna, och ber er nu göra något jag under inga andra omständigheter vill att ni ska göra: skicka detta till alla, så att vi kanske kan få ett slut på Idiotiska Onödiga Jävla Kedjebrev(!!) (I repeat: Goddamn Fukking Kedjebrev)!!

Notera att vissa smärre ändringar har gjorts då jag, under tiden denna blogg färdigställts, blivit argare och argare, till den punkt att jag nu skulle kunna slita huvudet av alla söta små utrotningshotade isbjörnsungar, och sätta en kula i huvudet på varje Panda som vägrar knulla för att rädda sin art (Fight Club is the shit, även när jag är arg).

Kanske är det för att det är sent, och jag har enorma mängder socker i kroppen, kanske är det för att världens alla hemskheter nu slår emot mig, som en tegelvägg på språng, eller kanske, bara kanske, är det för att jag sakteligen glider längre in i galenskapen som jag känner denna enorma vrede. Jag gissar på alternativ fyra.


Första bilden man får upp vid googlesökning på Kedjebrev -
och det gör mig bara ännu argare.

Problem:
Jag mår illa. Fruktansvärt illa. 

Anledning:
För stort intag av bakpulver.

Scenario:
jag och min käre (...) bror var idag så duktiga att vi gjorde efterätt. Visserligen bara till oss, men endå. Vi skulle ha pås-mousse. Mycket gott, och mycket onyttigt. Och, som alla vettiga människor vet, kan inget så onyttigt avnjutas utan grädde. Så efter mycket (fem minuter + trettio minuter i kylen) arbete stod allt klart. Nu skulle bara den hemliga ingredienten tillsättas: Vaniljsocker. Två teskedar Vaniljsocker rakt ner i grädden, så blir allting perfekt.

Men:
Idioti. Vem var det som, i stor brist på någon form av intelligens, kom med det lysande (notera ironin) idén att göra Bakpulverburken och vaniljsockerburken matchande, nej, likadana(!)? Vem? 

För att illustera det hela har jag... illustrerat det hela...