Happy Suicide Holiday!
Huvudet värker, armar och ben känns tunga. Illamående strålar genom kroppen, och magen känns som en blender med kemiskt avfall. En känsla av hopplöshet håller sakta på att omluta mig som en blöt, illaluktande filt och jag börjar i mitt stilla sinne undra om livet, trotts allt, verkligen saknar mening.
Japp, det är jul, i år igen. Släkten är samlad, och det finns ju inget som går upp mot en stor, fesljummen, dos julstämning.
Tomteluvor och köttsår - Om psykotiska,
självmordsbenägna sociopater själv får välja.
Japp, det är jul, i år igen. Släkten är samlad, och det finns ju inget som går upp mot en stor, fesljummen, dos julstämning.
Tomteluvor och köttsår - Om psykotiska,
självmordsbenägna sociopater själv får välja.
Superusel skräp-Tv
För att följa upp min blogg om den Kungliga Underhållningen (och eftersom Elin tydligen har viktigare saker för sig än att träffa mig) så tänkte jag skriva en blogg om den superusla Skräp-Tv:n, det hemskaste programet på Tv. Jag vet att jag troligen kommer få skit för detta, eftersom programmet i fråga tycks vara någon slags helig Graal för "The Urban White Trash". Programmet i fråga är narurligtvis, det superusla kräkreflexretande sub-komiska självparodiska skräpprogrammet Våra Värsta År.
Om er första reaktion på detta är: "Men det kan ju vara kul Ibland" så ber jag er, snälla, GÅ HÄRIFRÅN! Det är aldrig kul. Det är så långt ifrån kul att i jämförelse är en kolonoskopi som att gå på tivoli och äta sockervadd. För, med tanke på att programmet faktiskt räknas som komedi, saknas det en väldigt viktig beståndsdel: Humorn.
Att, helt naivt, kalla de bristfälliga grymtningarna av Al Bundy om hur dum hans dotter är, hur fet och ful hans fru eller någon annan kvinna i serien är, eller hur hemskt hans liv (alternativt sexliv) är för komedi, är som att svära i kyrkan. Var man än är.
För pogrammet är inte kul. Inte alls. Titta på serier som That 70's show, simpsons, eller scrubs, eller varför inte Vänner och jämför, för där har du riktig komedi.
Det finns personer som, när jag predikar och försöker frälsa dem och rädda deras odödliga själar från detta skräp, hävdar att jag inte fattat poängen med Våra Värsta År, då det, i själva verket, är en parodi på Våra Bästa År, därav namnet.
Jag vet knappt var jag ska börja hacka sönder detta argument. firstly: Våra Värsta År har ingen poäng. Secondly: Båda Våra Västa, och Våra Bästa År är Amerikanska serier, och deras namn är, hör och häpna, INTE Våra Värsta År eller Våra Bästa År. De heter Married, With Children och Days of Our Lives. And Thirdly: Vaa!!? Vadå parodi? Har du ens sett de jävla serierna!!?
Skräp - om småfet White trash själv får välja.Om er första reaktion på detta är: "Men det kan ju vara kul Ibland" så ber jag er, snälla, GÅ HÄRIFRÅN! Det är aldrig kul. Det är så långt ifrån kul att i jämförelse är en kolonoskopi som att gå på tivoli och äta sockervadd. För, med tanke på att programmet faktiskt räknas som komedi, saknas det en väldigt viktig beståndsdel: Humorn.
Att, helt naivt, kalla de bristfälliga grymtningarna av Al Bundy om hur dum hans dotter är, hur fet och ful hans fru eller någon annan kvinna i serien är, eller hur hemskt hans liv (alternativt sexliv) är för komedi, är som att svära i kyrkan. Var man än är.
För pogrammet är inte kul. Inte alls. Titta på serier som That 70's show, simpsons, eller scrubs, eller varför inte Vänner och jämför, för där har du riktig komedi.
Det finns personer som, när jag predikar och försöker frälsa dem och rädda deras odödliga själar från detta skräp, hävdar att jag inte fattat poängen med Våra Värsta År, då det, i själva verket, är en parodi på Våra Bästa År, därav namnet.
Jag vet knappt var jag ska börja hacka sönder detta argument. firstly: Våra Värsta År har ingen poäng. Secondly: Båda Våra Västa, och Våra Bästa År är Amerikanska serier, och deras namn är, hör och häpna, INTE Våra Värsta År eller Våra Bästa År. De heter Married, With Children och Days of Our Lives. And Thirdly: Vaa!!? Vadå parodi? Har du ens sett de jävla serierna!!?
Linus Goes Malmö - A Series of Unfortunate Events
Problem: Bara en vecka tills paketutbyte med Elin. Jag har inget paket.
Lösning: Linus and Nico goes shopping, big time, för att införskaffa A) en eller ett flertal pakter till min käre Elin och B) Akut present till Nicos pojkvän, då hon skulle vara out of town när han fyllde år. Eller, det var i alla fall planen.
Scenario: Linus har, i god tid, då han är en mycket välplanerad person, som aldrig lämnar något år slumpen, kollat upp tiderna på bussarna som skulle ta en styck Linus från Hörby (gamla torg) till Malmö (central). Sagt och gjort, tiderna var kollade. Men allt är inte vad det först verkar, och Skånetrafiken visar sig vara en ulv i fårakläder.
Enligt Linus planering hade Nico och Linus två timmar på sig att hitta presenter till respektive partner, vid första anblicken en fullt rimlig tid. Om Linus hoppade på bussen på torget en kvart efter skolans slut skulle samme Linus befinna sig på Malmö Central ca 17.00, precis i tid att möta Nico. Men Linus glömde beräkna Skånetrafikens jävlighet. På hemsidan skrev de gick till Malmö Central, och Linus märkte inte den (till hans försvar, mycket lilliga) texten färdväg som beskrev resans två faser: Först buss till Malmö, sen lokalbuss till Centralen.
Så, klockan fem finner sig Linus plötsligt sittades, inte på Centralen, utan på Värnhem. Detta låter, för en van Malmöbesökare, som intet mer än en liten olägenhet, men för en ovan bondpojke som Linus ter detta sig som en mindre katastrof.
Ett flertal panikartade SMS till Nico senare sätts en hyperventilerade jag (som, ja ni gissade rätt, är samma person som Linus) på treans buss som, hör och häpna, faktiskt tar mig till centralen. Så nu sitter Jag (eller Linus... eller båda... eller ingen av oss... tanken svindlarO_o) på bussen, skrämd av den kalla, onda rösten kommande från den lilla damen i högtalarsystemet och av de direkt djävulska hallucinationer (jag svär, jag såg en Skruvad byggnad) när Nico helt kallt skickar ett SMS beskrivande hur hon äter en Chokladboll. Smärtan är total.
En halvtimme efter beräknad tid möter en lite, rädd och trött Linus äntligen Nico, och de försvinner ut för att skaffa de fina gåvorna. Tiden är nu knapp, och panik utbryter. Vi springer runt mellan affärerna utan att hitta något. Ingen present till Elin eller Nisse. Efter många om och men lyckas dock Linus till sist lokalisera en present till Elin, medan Nico bryter ihop som ett psykiskt korthus i storm.
Klockan tickar obönhörligt mot beräknad avgångstid för bussen, och Linus och Nico, i behov av fler presenter, rör sig trött mot busstationen istället för mot nya affärer som de så desperat skulle behöva. Men återigen slår Skånetrafikens ondska till.
Var stannar bussen till Hörby? Var? Linus springer runt och skriker i smärta. Han har blivit lurad! En minut efter att bussen skulle ha gått går linus in på informationen. Följande interaktion uppspelas:
Linus: Hur i helvete ska jag ta mig till Hörby?
Person i kassan (som inte var äldre än 14, max): Ööh...?
Linus: Jag tänker inte så här och ta emot den här skiten, any more!
Person i kassan (seriöst, finns det ingen åldersgräns för folk som jobbar på sånna här ställen?): Det gick en buss nyss... men inte här.
Linus: Nähä?
Person i kassan: nä.
Linus: Okej?
Person i rymdskepp (nej, bara skojade): Men om du tar tåget om en timme, och sen tar bussen, borde du vara tillbaka någon gång imorgon.
Linus vrålar. Folk blir skadade.
Återigen befann vi oss utanför. Efter lite allmänt skrikande i telefoner görs en ny färdväg upp. Linus ska till Eslöv via tåg för upphämtning. Linus börjar bli lugnare, och en kebebrulle senare är jag nästan helt återställd.
Dags att ta ett tårfyllt (nåja) farväl av Nico, och åka hemmåt. Kvällen avslutas, och Linus lives to see another day.
Jag inser att detta är ett högst irrationellt hoppande mellan tredje och första person, något som kommer irritera många, men, quite frankly, I do not care.
Ciao, people!
Lösning: Linus and Nico goes shopping, big time, för att införskaffa A) en eller ett flertal pakter till min käre Elin och B) Akut present till Nicos pojkvän, då hon skulle vara out of town när han fyllde år. Eller, det var i alla fall planen.
Scenario: Linus har, i god tid, då han är en mycket välplanerad person, som aldrig lämnar något år slumpen, kollat upp tiderna på bussarna som skulle ta en styck Linus från Hörby (gamla torg) till Malmö (central). Sagt och gjort, tiderna var kollade. Men allt är inte vad det först verkar, och Skånetrafiken visar sig vara en ulv i fårakläder.
Enligt Linus planering hade Nico och Linus två timmar på sig att hitta presenter till respektive partner, vid första anblicken en fullt rimlig tid. Om Linus hoppade på bussen på torget en kvart efter skolans slut skulle samme Linus befinna sig på Malmö Central ca 17.00, precis i tid att möta Nico. Men Linus glömde beräkna Skånetrafikens jävlighet. På hemsidan skrev de gick till Malmö Central, och Linus märkte inte den (till hans försvar, mycket lilliga) texten färdväg som beskrev resans två faser: Först buss till Malmö, sen lokalbuss till Centralen.
Så, klockan fem finner sig Linus plötsligt sittades, inte på Centralen, utan på Värnhem. Detta låter, för en van Malmöbesökare, som intet mer än en liten olägenhet, men för en ovan bondpojke som Linus ter detta sig som en mindre katastrof.
Ett flertal panikartade SMS till Nico senare sätts en hyperventilerade jag (som, ja ni gissade rätt, är samma person som Linus) på treans buss som, hör och häpna, faktiskt tar mig till centralen. Så nu sitter Jag (eller Linus... eller båda... eller ingen av oss... tanken svindlarO_o) på bussen, skrämd av den kalla, onda rösten kommande från den lilla damen i högtalarsystemet och av de direkt djävulska hallucinationer (jag svär, jag såg en Skruvad byggnad) när Nico helt kallt skickar ett SMS beskrivande hur hon äter en Chokladboll. Smärtan är total.
En halvtimme efter beräknad tid möter en lite, rädd och trött Linus äntligen Nico, och de försvinner ut för att skaffa de fina gåvorna. Tiden är nu knapp, och panik utbryter. Vi springer runt mellan affärerna utan att hitta något. Ingen present till Elin eller Nisse. Efter många om och men lyckas dock Linus till sist lokalisera en present till Elin, medan Nico bryter ihop som ett psykiskt korthus i storm.
Klockan tickar obönhörligt mot beräknad avgångstid för bussen, och Linus och Nico, i behov av fler presenter, rör sig trött mot busstationen istället för mot nya affärer som de så desperat skulle behöva. Men återigen slår Skånetrafikens ondska till.
Var stannar bussen till Hörby? Var? Linus springer runt och skriker i smärta. Han har blivit lurad! En minut efter att bussen skulle ha gått går linus in på informationen. Följande interaktion uppspelas:
Linus: Hur i helvete ska jag ta mig till Hörby?
Person i kassan (som inte var äldre än 14, max): Ööh...?
Linus: Jag tänker inte så här och ta emot den här skiten, any more!
Person i kassan (seriöst, finns det ingen åldersgräns för folk som jobbar på sånna här ställen?): Det gick en buss nyss... men inte här.
Linus: Nähä?
Person i kassan: nä.
Linus: Okej?
Person i rymdskepp (nej, bara skojade): Men om du tar tåget om en timme, och sen tar bussen, borde du vara tillbaka någon gång imorgon.
Linus vrålar. Folk blir skadade.
Återigen befann vi oss utanför. Efter lite allmänt skrikande i telefoner görs en ny färdväg upp. Linus ska till Eslöv via tåg för upphämtning. Linus börjar bli lugnare, och en kebebrulle senare är jag nästan helt återställd.
Dags att ta ett tårfyllt (nåja) farväl av Nico, och åka hemmåt. Kvällen avslutas, och Linus lives to see another day.
Jag inser att detta är ett högst irrationellt hoppande mellan tredje och första person, något som kommer irritera många, men, quite frankly, I do not care.
Ciao, people!
Kunglig underhållning
Jag måste bekänna. Ni kommer skratta åt mig, slå mig med störar och kasta små kletiga objekt från diverse kroppsöppningarpå mig. Men jag bara måste.
Jag gillar Entertainment Now. Nej, jag rådiggar (word of the day) skiten. Det är högkvalitativ Tv helt enkelt. Nyheter från den ständigt föränderliga kändisvärlden levererad med en okristligt hög dos sarkasm. Ser det inte så ofta, men när jag väl ser det slås jag varje gång av hur fantastiskt kul det faktiskt är.
Hysteriskt kul! (och, nej, jag kunde inte hitta en bild på loggan, så ni får nöja er med texten ovan.)
Jag gillar Entertainment Now. Nej, jag rådiggar (word of the day) skiten. Det är högkvalitativ Tv helt enkelt. Nyheter från den ständigt föränderliga kändisvärlden levererad med en okristligt hög dos sarkasm. Ser det inte så ofta, men när jag väl ser det slås jag varje gång av hur fantastiskt kul det faktiskt är.
Bild föreställandes Entertainment Now loggan
