The Garden of the March Hare

Är det en vanlig dag? 

Ja, jo. En torsdag.
Men det är även den 4 Mars, så det är min vanliga dag.


Selleck says happy B-day!

God jul!


"Va!!? Ingen cynisk anmärkning om självmord och matförgiftningar? Snacka om att inte leva upp till förväntningar. Jävla hycklare! Vi har nu tappat all respekt för dig och ditt skrivande!"
...Kanske ni tänker. Men det är faktiskt så att jag har gjort en helomvändning i år, och valt att helt och fullt omfamna högtiden. Jag har till och med skrivit en dikt.

Det har blivit en högprofilstory, och rykten florerar. Jag sitter här, och ser med fasa hur privata detaljer fläks ut för allmänheten, och känner att jakten på sanningen börjar ta sig allt närmre mig. Det finns helt enkelt inte mycket mening att mörka det länge.

Det här är mitt erkännande, idag talar jag ut inför världen: Jag har haft en affär med Tiger Woods.

Ni har såklart alla frågat er själva, varför har en blogg som är så ajour med nyhetsvärlden som The OddLittleManInHat-blogg inte haft ett enda ord om Anna Anka? Hon är ju trots allt hela medievärldens nya kelgris. Har Linus inte hört och upprörts av henne? Har han gått och tappat stinget kanske?

För det första: Jag är otroligt förolämpad över att ni ens kunde tänka tanken att mitt öga för medietrender och stornyheter skulle ha på något sätt tappat gnistan. Djupt förolämpad.

Och för det andra, nog har jag snappat upp ett och annat om damen i fråga. Man hör lite könsdiskriminering här, och lite förlegade ideal där. Snappar upp rykten om en stundande politikerkarriär och hjärnskador. Så man håller ju sig uppdaterad. Men varför då ingen blogg?

Det är mycket enkelt damer och herrar. Att skriva ett långt inlägg om hur Anna Anka är en idiot är lite är som att ha en ha en presskonferens för att upplysa allmänheten om att glass är kallt.
Och det är en mycket medveten taktik från min sida att ignorera henne, ju mer vi bryr oss desto mer exponering kommer helvetet att få. Om vi helt enkelt inte bryr oss så kanske hon självdör, och det är en bra dag för alla inblandade.

Hej kära bloggläsare. Om du läser detta, så är jag död.


Eller, nej. Jag är troligen fortfarande levande. Det är min blogg som tycks ha mött sin baneman. Jag vet att jag borde uppdatera min blogg oftare. Like the big-boy-bloggers. Men har man en profil så hög att minsta Stig-Helmer-frisyr skulle kittla Herren i ändan så är tiden knapp.

Jag lovar bot och bättring. Eller, inte så mycket lovar som ger ett vagt intryck av att jag kanske ska förbättra mig.

Ja, nu har stunden kommit även till min blogg, och som ni har väntat! Det är ju liksom ett måste i alla högprofilbloggar att ha en liten mysig frågestund. I en nästintill outtömlig ström har frågorna flutit in, gällande allt från hårprodukter till ”men du, såg inte jag dig i kön till korvmojen i centrala Gästrikland härrommånaden?”. Det har varit tydligt vad ni velat, och till skillnad från en kanske mer allmänt känd, och med konventionell Gud, både hör och besvarar jag era böner!

 

Hur får du håret att se så prefekt ovårdat ut? /Simon 8 år

Hej Simon. Jo, det är inte lätt det där med hårvård alltid, men knepet är att inte göra det för svårt, och inte vara rädd för att prova något nytt. Vägen till min frisyr går genom tre enkla steg:

1. Använd bara hårprodukter som rekommenderats av en stor bloggprofil. Detta kräver lusläsning av texter från såväl Kissie som Sofie Fahrman. Jobbigt kan tyckas, men värt det på alla sätt

2. Sov alltid sittande. Håret får aldrig, under några omständigheter, nudda kudden.

3. Få skalpen välsignad av en zigenare. Alla kändisar gör det.

 

Har jag inte sett dig någonstans? /Alf

Nej.

 

Men jo, var du inte…

Nej!

 

Vad är det extremaste en läsare någonsin gjort? /Linusfan#1

Det var en tjej som började läsa min blogg, och sedan påbörjade ett förhållande med mig, som nu pågått i närmre ett år!

 

Fikar du någonsin med en läsare? /Bubbie

Jodå, vi fikade senast igår.

 

Varför är du så lat när det kommer till bloggande? /Besviken

Varför är du så lat när det kommer till kommenterande?

 

Hur fungerar ett svart hål? /Student i panik

Jo, när en stjärna som ligger över Chandrasekhargränsen (den minimummassa över vilken en stjärna kommer bilda ett svart hål eller en neutronstjärna, istället för en vit dvärg, när den sammanfaller) når den punkt i sin livstid när energin som skapas genom fusionsprocessen inte längre är stor nog för att motverka stjärnans gravitation sammanfaller den till ett svart hål. I ett svart hål bildar stjärnans massa en singularitet, en oändligt liten punkt, med oändlig massa och oändlig densitet (i denna punkt sönderfaller alla dagens fysiska lagar). Denna punkt sänder ut ljus, precis som en vanlig stjärna, men har så kraftig gravitation att det vänder och faller in mot singulariteten igen. Alltså är ett svart hål varken svart eller ett hål.

Eftersom ljus (som håller den högsta hastighet som beräknas möjlig att nå) inte kan undfly gravitationen kan inget annat heller det, och allt som hamnar på andra sidan ”händelsehorisonten” (ett svart håls skenbara ”yta”, som skiljer hålets innandöme från omvärlden) stannar där för gott.

 

Är du verkligen så sorglig att du har en frågestund där du själv skriver alla frågor och alla svar?

Jag skulle vilja hävda att svaret på den frågan är ganska uppenbart.

Helgen har spenderats i vackert kvinnosällskap och helt bortkopplad från internet. Därför kom det som en inte allt för liten chock när jag loggar in på Gamereactor och möts av en våg (nåja, minst tre var det i alla fall) av grattis.

Att bli utnämnd till månadens bloggare på Gamereactor är ingen liten sak, det vill jag lova. Det är inte annat än att man får en tår i ögat och vill flyga upp på stumparna och tacka mamma, pappa och gympaläraren.
Dock kan jag inte annat än undra varför redaktionen fick upp ögonen för mig just efter min blogg med "nakenbilder" i titeln.

Och nej, inte heller här finns några nakenbilder. Om du är här i jakt på Heidis bara bringa och nakna bak så kommer den här bloggen troligen göra dig besviken.

Men vad bryr jag mig? Jag är månadens bloggare!

Det finns en helig balans, en Graal som alla personer inblandade i utbildning förjäves söker: Komik/inlärniungssnittet.
Snittet, som fick sitt namn av den flamländske forskaren som lade fram det som teori på ett konvent i Polen, är den punkt då elever skrattar, men samtidigt fylls av kunskap, i en sådan balans att deras hjärnor sväller on impact.

Jag ska försöka nå denna punkt idag. Ta den heliga graalen.

Emma vet inte vem Dolph Lundgren är. Mannen som är den störste svensken på B-scenen. Mannen som spelat mot Sylvester Stallone och Jean-Claude Van Damme. Skandal. Och jag räds att det finns fler som inte känner till honom.
Därför får ni nu en artiken som visar hur awsome han faktiskt är.

En artikel som både underhåller och utbilar.

Enjoy

Jag har skaffat Mirror's Edge. Och jag gillar't.

I ljus av detta får ni alla glatt vänta tills senare tillfällen på mina bloggar om det svenska språkets sönderfall, gryningspyromanen, The Pirate Bay och våldtäkt.

Word to your mother.

Som alla och envar av er känner till, har mitt bloggande den senaste veckan varit obefintligt, detta på grund av fem dagar i Berlin med flickvän och dennes föräldrar. För att ger er arbetsklassare en inblick i detta flotta liv kommer jag den följande tiden lägga in ett antal bloggar som ska fungera som ett fönster till min resa i Berlin. Jag skulle vilja börja med de här två bilderna, och lämna er att begrunda varför jag valde just dem i kombination.

Jag får väldigt sällan kritik. Detta högst förståeligt, då jag är nästintill ofelbar. Men. Kritik har nu smugit sig på mig från ett antal håll, och fångat mig som en vietnames fångar blivande presidentkandidater.

Det har kommit till min kännedom att ett antal av mina, så kallade, vänner går omkring i livet och anser sin tid vara allt för dyrbar för att spillas på min välformulerade visdom. Kort sagt: de tycker att mina inlägg är för långa.

 

Då jag är en man som lever för att behaga har jag tagit till mig denna (missriktade och rent av dumma) kritik, och sökt efter vägar att göra bättring.

Efter mycket hakgnidande har jag bestämt mig för att slänga in en ny sektion här i bloggen. I slutet av varje inlägg ska jag, av den enkla anledningen att jag vill behålla även den slöare delen av min läsarskara, summera. Fyra, fem meningar som fungerar som ett koncentrat av mina åsikter. Så att längden av inläggen ska slippa vara ett problem.

 

Från mig till alla er dekadenta datoråldersungdomar, helt utan förmåga att fullfölja och avsl

Jag lever. Jag har bara inte orkat blogga. Gör det egentligen inte nu heller. Känner inte peppen. Jag ska göra Vad jag kan för att återvända till skrivandet.

Ge inte upp hoppet.


Fest på lördag! Kan jag komma? Nehejdå!

Nej, jag är inte död.
Bara lat.

Jag förstår att mitt bloggande är en stor del av era små liv, men energin och inspirationen har på senaste tiden varit lägre än på mycket länge.
Jag förstår att det är själviskt av mig att låta detta gå ut över ej, trogna läsare, men det är helt enkelt en hemsk värld vi lever i.
Får försöka whippa up något över lovet, men inga löften.

Peace!


Meningslös bild, bara för er

Dags för lite omvälvande förändringar, nämligen en ny Msn. Min före detta (ytters lama) hotmail byts mot den mycket passande [email protected]. Hur vågar jag då publisera något så privat som min hotmail på något så icke-privat som en internetblogg?
Med i genomsnitt två läsare anser jag inte att risken är så stor...

Får väl snart byta teckensnitt, och försöka lösa problemet med de trilskande å, ä och ö:na.
Men inte nu. Inte idag.

Hej hopp gummigenetalia! Så var semestern över, och mitt växande arsle har åter placerats djupt ner i en halvt söndersutten fotölj.
Många kanske tycker det borde vara "Welcome Back Linus", vilket är rent och skärt fåneri, då jag, som alla vet, är världens mittpunkt, och aldrig flyttar mig, utan istället får jorden att röra sig under mig med mina steg. Men nog om det.

Beväpnat med en halvtaskig mobilkamera har jag, för mina kära läsares skull, dokumenterat varje aspekt av resan, och resultatet kommer inom kort visas upp på Spooonman.bilddagboken.se.

Som ni märker var detta ett ytterst framstressat inlägg, något som jag ber om ursäkt för. Nu ska jag dock försvinna ut till poolen ett tag.

Goodpie!

Nu närmar sig tiden av sol och magförgiftning med gigantiska tantsteg. Imorgon lämnar jag Sverige, och allt vad skiten innebär, i tio långa dagar. Kroäithia Heer Aj Komm!

Igår och imorse togs avsked av flickvän, med en runda i Malmö, som inkluderade förvirring, sushi, mer förvirring, Festis Slush och Kungbrillor. Rödbågade Jäfla Kungbrillor. Efter det följdes vi åt hem till henne, spenderade natten, och sa på morgonen..

Resterande tid av dagen har jag packat, och med musiken i mobilen återigen utbytt, nytt spel till psp:et, nya batteri i gameboy:et, böcker och ett par rödbågade Pilotbrillor kommer tredagarsresan ner (med bil) vara över innan ni hinner säga Hippopotomonstrosesquippedaliofobi.

Hejdå, antar jag.


Röda Fokkinh' Kungbrillor!

...sitter jag nu här, i full fart att sammanställa inlägg #100.

"Inte ett jävla jubileum till, för helvete" kanske ni nu tänker, då mitt ettårsjubileum inträffade för inte alls särskilt länge sedan, men lite får man väl fira, med tanke på hur många inlägg 100 faktiskt är.
Tänk på det; etthundra, 20x5, 10^2, 97+3, 0.5x200 (Jag skulle vilja be och få tillägna denna, och alla följande, referenser till matematik till min f.d. engelsklärare, Ulrika).

Vad har jag då för tankar gällande mina senaste 99 (jag kan ju faktiskt inte redan ha tankar om det här inlägget) inlägg? Bara en faktiskt: Ni suger på att kommentera!

Jag skulle gärna skriva mer, men mår lite dåligt över hur sämst detta inlägg är. Vissa dagar kan jag bara inte skriva.

Ett år. ett långt jävla år. Så länge har nu min blogg varit open for buissness.
90 inägg. 91, med detta. Inte så mycket för ett år, kanske ni säger, och jag är väl kanske böjd att hålla med. Men jag är lat, och ni ska vara glada att det ens blivit så mycket.

Några löften till mig själv för det nästkommande året? Sluta äta godis? Börja träna? Svära mer, spotta mer och intaga mer hallucigena droger?
Nej, inte något av det. Istället ska jag börja använda min yttrandefrihet mer. Inte för att jag precis varit hämmad innan, men nu ska det fan överdrivas, förolämpas, ärekränkas och folkgruppshetsas.

Jag ska stå för allt jag tycker, till punkt och prickar. Jag tycker feminism är lika intressant och betydelsefullt i vårt samhälle som anal våldtäkt, jag hatar organiserad religion, tycker veganism är fånigt, tycker vi borde acceptera mindre och ifrågasätt mer, tycker Sverige suger och att majoriteten av världens ledare är ungefär lika kompetenta som en treåring på crack. Jag tycker om snygga människor mer än fula, jag tycker biståndspolitiken är dum, förmögenhetsskatt är avundsjuka, att dumhet är irriterande och att jämlikhet är ett skämt. Jag tycker troligen era åsikter är dumma, och de flesta som läser detta skiter jag fullständigt och högakttningsfullt i.
Jag tycker även att svordommar och könsord är kul, och borde accepteras till större grad i vårt språkbruk. Jag tycker inte alla är lika mycket värda. Alls.

Och nu ska jag gå och skriva en sång om att spetsa ett sjölejon på ett förvuxet grillspett, för det har jag lovat.


Hon till höger passar in, men hon till vänster har tyvärr tandställning och
måste gasas med resten av avskrädet. Hitlerfjortisar, FTW!

Fuck the corporate world!