The Garden of the March Hare

Saxat ur Metro:

Ahmad Waizy, 37, från Lindome fick inte köpa en reservdel till sin tryckkokare av ett tyskt företag – hans förnamn är terrorstämplat. Skandiabanken stoppade överföringen av de 28 euro som plastringen kostade.
– Då kom jag ihåg att jag läst om att Western Union hade en spärr på vissa namn och tänkte att det kanske berodde på det. Jag tog bort mitt förnamn från meddelandefältet och då gick det, säger han.
Han berättar att Skandiabanken bekräftade att de har en lista med spärrade namn. – Det var mitt förnamn som var boven.
Nu har han anmält händelsen till diskrimineringsombudsmannen (DO).
Lena Hök, informationsansvarig på Skandiabanken, förklarar att systemet larmar om ett ”terrorstämplat” namn finns i mottagarraden. Banken har gjort samma bakgrundskoll på Ahmad Waizy som på alla kunder och Ahmad kan skicka pengar till vem han vill så länge han inte skriver sitt förnamn i meddelanderaden.
– Vi är enligt lag tvungna att göra den här kollen. Det finns en EU-sanktionslista som består av namn som vi kör mot det finansiella systemet. Syftet är att försvåra finansiering av terrorism. – Självklart vill vi inte diskriminera någon. Det är bra om DO tittar på det här så att vi banker får så tydliga direktiv som möjligt.

Spontana tankar:

"Självklart vill vi inte diskriminera någon"
Om ni nu inte vill diskriminera någon är nog att flagga alla med namn med kopplingar till mellanöstern som potentiella terrorister fel väg att gå.

"Syftet är att försvåra finansiering av terrorism" / "Jag tog bort mitt förnamn från meddelandefältet och då gick det"
Kommentarer känns överflödiga. Tillåt mig bara att säga: bahahahahahahaha!

Jag missunnar ingen folkgrupp att arbeta. Jag vill bara vara tydlig när det gäller detta. Ingen ras, ingen folkgrupp, ingen religion, inget kön och ingen sexuell läggning. De får alla skaffa jobb, på precis samma vilkor.

Men. Mycket Massa Men.

Inkompetenskontroll borde införas. Inkompetenta människor borde inte arbeta. alls. Nu kanske man kan tycka att arbetsintervjuer borde räcka, men tydligen inte.

En synnerligen stor koncentrerad massa ren inkompetens kan återfinnas på Närtrafiken, där en hög inte allt för klarsynta människor sitter och tar emot beställningar. Inte allt för svårt jobb, kan ju tyckas. En person ringer, säger namn, telefonnummer, varifrån och var han/hon ska åka, och vilken tid. Allt Närtrafikspersonalen behöver göra är att skriva upp denna information, och skicka ut den till förarna. Simple.

Men. Mycket Mera Men.

Fel tid. Fel plats. Fel... allt. Och inte bara är det tele-fånen som är lite smått väldigt värdelösa, någonstans måste även de som anställde dem ha gjort en Epic Fail, i form av att ha anställt personer med väldigt begränsad förståelse för svenska till att svara i telefon, i fokkin' Sverige.

Jag har bara rest i knappt två veckor, och redan har de felbokat två gånger. Inte acceptablet alls.
Får väl snart skriva om skolstart och sådant, men just nu nöjer vi oss med detta.

Ara Abrahamian vinner OS-brons.

Ara Abrahamian tycker sig blivit illa behandlad och kastar sin medalj i protest då han inte vill ha den.

Ara Abrahamian straffas av IOK genom att bli fråntagen sin medalj.

Reflektion:
Är det det här man kallar att både inte ha tårtan och inte äta den?
Var det hemskaste IOK kunde göra verkligen att ta ifrån Ara något han inte ville ha?

Jag tittar inte på OS.
Jag anser det vara mest trams att ett helt land ska stanna upp för att det råkar vara OS. Trams att hela Sveriges befolkning helt plötsligt får en extrem hemlandskärlek, och på något jävla vänster går och blir idrottsexperter.
Jag tycker det är fånigt att man väljer Peking som OS-plats, utan en tanke, väntar tre år och sedan börjar gnälla om att Kineserna inte är så jävla trevliga mot varandra, som om det var någon satans nyhet.
Jag tycker det är väldigt fånigt att Ara Abrahamians diskvalificeras från OS efter att han lugnt protesterade mot domaren, och inte tog emot bronset, som om det på något vis skulle ändra att han nyss bevisat sig vara tredje bäst i världen.
Fånigare än tycker jag "Årets Snackis" är; den sporten som helt plötsligt blir skitstor bara för att det råkar gå bra för en svensk. När människor som inte kan skilja en pilbåge från en skidstav helt plötsligt förra året skulle uttala sig och säga "ja jag har ju alltid gillat bågskytte och tycker det är på tiden att sporten uppmärksammas", så kan man inte annat än le sorgset.

Men fånigast av allt tycker jag Sveriges Olympiska Kommité är. De kör med någon slags "Nalle Puh-nazism", och styr och ställer hej vilt med våra kära idrottsmän. Nu senaste kastades svenska simmare ut av delegater, för att de drack öl. De hade tävlat färdigt, och gått över från simhallen till tennishallen för att titta på sina landsmän som spelade dubbel.
På vägen plockade de upp vars en öl, och satte sig sedan ned på läktaren. Fortfarande med landslagskläder på.

Och såklart var svenska moralpolisen där, för i landslagskläder råder det nolltolerans för alkohol. Muh?
Låtsas-journalisten Jennifer Wegerup (hon jobbar på Aftonbladet) skriver: "barnen fick se sina idoler dricka öl på atleternas läktare."

Jag menar whut the fuuck? De var inte apfulla och trashade saker, de tog en jävla öl. Och, vilka barn? Hur många svenska barn befinner sig i Peking (jag antar att kamrorna fokuserade på matchen, och inte på simmarna som skamlöst intoxikerade sig med Djävulens dryck på läktarna) för att se OS, seriöst?

Men vad vet jag. Det är inte som om jag faktiskt tittat på skiten.

Adrenalinet flödande i mina späda små kolesteroltransportörer. Batman-loggan dyker upp, i blå eld, och allt är nästan helt tyst. I princip inte ett ljud från varken publiken eller filmen.
Kameran börjar sakta panorera över Gotham och...

Hela skärmen blir svart. Gud vill inte att jag ska få se den här filmen. Gud hatar mig.
Med ett cyniskt vrålskratt precis under ytan tittar jag mig runt, och noterar att resten av salen har ungefär samma ansiktsuttryck som jag. Sarkastiska kommentarer stiger från flera håll i salen, och ljud hörs från projektorrummet, ljud som inte är allt för försäkrande.

Men, hör och häpna, inom en inte allt för avlägsen framtid får de åter igång filmen, och redan under den inledande sekvensen är jag fast.
Filmen är fantastiskt.

På samma sätt som Casino Royale (som man antingen älskar eller hatar) har moderniserat Bond-serien har Batmans nystart i Batman Begins revolutionerat serien (om man nu kan kalla det en serie, då det här faktiskt är en helt ny serie). Det känns inte lika mycket som en Batman-film som Tim Burtons nästan gotiska versioner av hjälten, utan mer som en vanlig actionfilm, med Batman i huvudrollen såklart. Vilket jag tycker är väldigt bra.


Batman Begins var en väldigt bra film, och en väldigt bra förklaring till hur och varför Bruce Wayne blev en superhjältande fladderfantast, men för att vara en film satt i Batmans universum, som faktiskt är känt för sina förgstarka elakingar, kändes skurk-elementet oväntat svagt.
Scarecrow är såklart en väldigt intressant karaktär, men fick för lite plats i filmen, till förmån till den "Våra Värsta År"-tråkiga Ras Al Gul.

Det problemet är helt löst i The Dark Knight, där The Joker har fått axla rollen som negativt element. The Joker är inte bara Batmans ärkefiende, utan även min favorit-onding, alla kategorier.
I The Dark Knight har Jokern fått sig en rejäl makeover, och istället för den vit-hyade, röd-läppade, grönhårige och framförallt välvårdade narr vi är van vid möts vi här av en person som faktiskt är helt vanlig till utseendet, förutom två enorma ärr, som förvrider ansiktet i ett enorms grin. Han är slarvigt sminkad, rå, ovårdad och utan ett förflutet som ikluderar ett bad i kokande syra.
Trotts att han är så radikalt annorlunda från hur han framställs i serierna, är det här ändå den film som lyckats fånga honom bäst. Den film som lyckats göra honom rättvis.
Jack Nicholson i all ära, men för mig är det här den riktigt Jokern, och versionen i Tim Burtons Batman känns nästan som en skymf, där de degraderar honom till en simpel gangster med clownmake-up.
Något negativt då? Jo, Mr. Ledger (RIP) kommer aldrig igen kunna axla rollen som Jokern, och just nu känns det inte som om någon kommer kunna ersätta honom.

Nästa onding som avklaras i filmen är Harvey "Two-Face" Dent. Fösta tanken efter att redan ha sett Tommy Lee Jones som Two-Face i Batman Forever är hur mycket bättre Aaron Eckharts version ser ut. Även här har bakgrunden ändrad från syra (vad är deras grej med syra?), och här blir ansiktet istället sönderbränt av eld.
Det enda negativa är att han dör i slutet, och därför inte kommer kunna återvända, vilket hade varit att föredra. Men man kan inte få allt här i världen.

Fia has left the building. Då blåknatten (ja, jag syftar på en smurf) varit i USA fick vi ta ännu en filmkväll, där Linus filmer man måste se innan man dör: del 2 avhandlades. Förra gången blev det både Fight Club och V för Vendetta, och den här gången visades Donnie Darko och Batman Begins (av vilka den senare inte riktigt kvalifiserar till listan, men är en helt igenom gedigen film).

Nu är Fia på väg hem, och jag på väg i säng. Trött efter en hel dags slappande ska det bli skönt med sömn, följt av en dag med Elin. På onsdag blir det The Dark Knight och jag har börjat förbereda mig med filmer, som ovanstående Batman Begins och Batman Forever, där Jim Carrey gör en oförglömlig roll som The Riddler, och serier som The Killing Joke och Arkham Asylum: A Serious House on Serious Earth, båda om The Joker, och den senare med härliga galenskaper och referencer till Alice's Adventures in Wonderland.

Men men, nu ska jag ut på björnjakt i de djupa mellanskånska skogarna, iklädd enbart höftskynke och med en vässad pinne i högerhanden.
Uggh! Mig grottman!

Nu till bloggen som jag menade att skriva innan semestern, men inte hann/pallade. Den handlar om Dexter.
Übergenial blodstänksexpert/seriemördande vigilante extraordinär. Från flera håll hade jag hört hyllningarna, och efter att ha läst hur överbra det var på den femte bloggen i rad gav jag upp, och bestämde mig för att skaffa båda säsonger.
Som jag sedan sträcksåg. Avsnitt efter avsnitt, hela dagar. Chockerande bra.

Det är precis så bra. Michael C Hall är precis så genial. Allt är verkligen så perfekt. Galna mördare, styckning och enorma mängder blod -- what's not to like liksom?


Så skaffa serien som inspirerat mig att börja styckmörda -- idag!


Hi, my name is Dexter -- And I kill people.

Tillsammans med flickvännen och familjen åktes det till Kristianstad, där vi njöt av en underbar middag och Bio. Familjen gick på Mamma Mia, och jag släpade med mig Elin på The Dark Knight.
Tillsammans njöt vi av 152 minuter filmmagi, med tight regi, undebara effekter och skådespelare, toppat med en helt fantastisk avslutningsroll av Heath Ledger som den psykotiske, anti-humanitära anarkisten The Joker.

Eller, det var i alla fall planen. Realiteten var dock skrämmande annorlunda. Den underbara middagen visade sig vara en värdelös carbonara, som jag helst hade kunnat vara utan. Halvplaskig skräppasta med gummiaktig bacon utan smak. Skjut mig.

Nästa skrevspark kom i form av en åldegräns. På grund av überhårt ultravåld i The Dark Knight hade filmen belönats med något så fånigt som en 15årsgräns. Inget problem, i vanliga fall, då jag klarar gränsen med marginal, men tydligen hade just vår biosalong fått påbackning då de råkat släppa in minderåriga förr, och krävde legg. Något som jag inte hade.
Så, med smärta i blicken bokade vi om våra biljetter, och snart var man fast tillsammans med familjen, Elin och 60 stycken 40+are på Mamma Mia.
Skjut mig. Igen.

Nej, jag ska inte överdriva. Den var inte helt hemskt. Mr fd Bond kunde inte sjunga, Storyn var polarknäcke-tunn och gubben bredvid mig luktade snus. Men filmen var gjord med glimten i ögat, och lite småskojsig. Inte Anchorman-roligt, prehaps, men helt klart sevärt.
Jag är i vanliga fall ingen musikalperson (utöver Burtons mörka mästerverk) men ABBA's musik håller faktiskt fortfarande.
På tal om musikaler, Grease är något av det sämsta jag sett. Någonsin. Mästerverk my ass. Dålig musik, dålig story, dåliga skådespelare. The trifecta of badness.

Kvällen avslutades på ett liknande sätt, då jag och Elin kom hem till ett rum där jag glömt stänga fönstren, och fem högljutt surrande bålgetingar. wiehopp?

Men vems fel var nu allt detta? Jo, jag tänker säga farbror staten. Vem ger dem rätten att sätta en åldersgräns på kultur? Jag tycker inte heller om när folk snedtänder, tror de är i en film och går ut och skjuter folk, men gör man det spelar det nog ingen roll hur gammal man är. För då är man redan något fuckad.
Och (för att ta det här till USA, som ligger bakom mycket av skiten) om de nu finner att för många tonåringar skjuter folk eftersom de tror de är en torr kvinnohatande britt med kostymfetisch som jobbar för en hemlig organisation, och alla på gatan är superskurkar med fåniga namn, så kanske de borde sluta sälja vapen varenda jävel med ett technicolor-ID, istället för att skylla på filmer, spel och musik.
Medelålders (japanska) män slängde sig från byggnader eftersom de trodde de var pokemon, då de sett den tecknade serien för barn. Förbjud den? Folk har hoppat ur båtar och drunknat eftersom de trodde de var Jesus. Förbjud biblen (ja!)?

Nu när vi endå håller på med censur, är det bara jag som reagerar på det faktum att en film kan vara ungefär precis hur blodig och våldsfylld som helst, utan att en 18årsgräns infinner sig, men så fort det handlar om sex blir det moraliskt förkastligt och kräver av tittaren att han/hon är myndig?
Är sex farligt? Är sex på något sätt onaturligt? Tror ni inte ungdomar möter sex på något annat vis innan de når 18 år? Jag är väldigt frestad att lägga in en sexuellt utmanande bild här, men avstår, då jag är väldigt självisk, och helst sparar bilden för mig själv. Suck it;)

Fuck censur (tänk bloopers med djuur!).