The Garden of the March Hare

Det finns halvtaskiga sidor. Sidor som inte direkt är dåliga, men inte heller är särskilt bra. Sen finns det dåliga sidor. Och sämre sidor. Sen kommer sidor så dåliga att man vill spika fast sin tunga i en betongklump, och häva den på en förbipasserande tant.
Och sist finns det Sidor som Bilddagboken. Sidor så överhemska att man bara vill slå sig i huvudet med en avsågad kängurufot, och spela Smoke on the water på sina revben. Sidor så smärtsamt sämst att man skriker och spottar munhåleslask på sitt tangenbord.

Jag har bilddagbok själv faktiskt. Jag skaffade för att kunna kommentera andra lättare, och lättare hålla koll på vem som lade in bilder. Efter det har jag såklart blivit utmanad, och tvingad att lägga in en del bilder, och ibland tillochmed lagt in en och annan bild helt själv. Och medan jag gjort detta har jag kommit till en enda slutsats: bilddagboken är sämst.
Sure, trevlig idé, en sida där vi alla kan posta våra Egobilder, och med små fåniga texter förtälja allt som försigår i våra liv.

Men sidan är ju värdelös! Inte nog med att den numera är ful som stryk, den är seg, hackande och konstant överbelastad. Även jag förstår väl att när en miljon fjortisfoton, 600 000 000 googlebilder, tjugotretusenfemhundratjugosex emobilder och ungefär 23 vettiga foton ska laddas upp, samtidigt, på samma gång som ungefär lika många kommentarer ska lämnas och meddelanden skickas, så kommer sidan vara belastad. Men om man nu gör en sida som bilddagboken får man väl för helvete lösa detta.

Det tog mig ungefär tjugo minuter, uppdelade på 32 försök, att lyckas lägga up en bild, med tillhörande text. Det slutade endå med att texten var lila (något som tydligen inte gick att ändra) och i en ganska halvtaskig font.
Nej, visserligen är blogg.se en inte helt kvalitativ sida, men jämfört med bilddagboken, uppbyggd av müsli, asbest, rost och virtuellt tantkött (tankött, ftw!), så är det rena himmelriket, i hemsidesform.

Arga barn får hjärtproblem i vuxenlivet. Mjoo, det stod i tidningen.

Trött, uttråkad och nygooglad. Vadan detta maniska Schulmankomplex? Morgonstund har guld i mun säger man juh, men inte en gång nämns det att det finns absolut inget att göra, eller att man nog gör bäst i att sova fram tills middag, då saker faktiskt händer.

Men det är väl trevligt att googla sig själv, och trotts att enbart 85 ynkliga träffar kom upp så är jag ganska nöjd, då jag troligen är den enda OddLittleManInHat i världen.
Eftersom jag inte har mer att skriva för tillfället (vad mer finns det att säga om mitt googlande?) så tänkte jag använda de kommande 343 tecknen till att be om ursäkt för mitt mycke lama hot i förra inläggen. "Så kommer jag skrika. Högt". Jag menar, what is up med det? Men nu ska det bytas ut. Here it goes: Jag svär, nästa gång jag får upp en ruta med 500 Internal Server Error högst upp så ska jag ta ett antal halvfrusna flundror och med hjälp av lämpligt smärtsam metod införa dem genom en noggrannt utvald kroppsöppning i blogg.se's tekniska expert.

så.

Som ni kanske märkt har OddLittleManInHat.blogg.se stött på en del tekniska problem den senaste tiden, något som visade sig bero på ett litet misstag i min egenskrivna kod, till ett av inläggen. Ganska irriterande, not to say the least.

Vad som även försvårade återställandet av sidan var den enorma instabillitet jag stötte på. Jag svär, nästa gång jag får upp en ruta med 500 Internal Server Error högst upp så kommer jag skrika. Högt.


Well,  fuck me!

Ni hade väl hoppats på, och förväntat er, en utförlig recension av EuSC redan igår, med min input om alla bidrag, vårt bidrag, poängutdelningen, vinnarna och Björns härlig avbrott från den annars så fisljummet seriösa tävlingen. Men med er värdelösa inställning till kommentarer förtjänar ni fanimej det inte!

Och sanningen är den att jag inte ens såg själva tävlingen. Jag tunade inte in förrän poängutdelningen. Följande observationer kunde göras:

• Det vinnande bidraget var ytterst fånigt, och vann enbart över den mycket attraktive (I am not a sexist, but meerly an observer of the simple, and untouchable truth) Grekiskan på grund av Öststaternas buddyröstning. Notera: Att slänga in alla kändisar ett land (i detta fallet Ryssland) kan frambringa i ett schlagerbidrag gör det inte bra. Skridskoåkaren var skräp. På is.
• Fransmän (och kvinnor) är fåniga. Lär er prata engelska som resten av världen!
• Björns bidrag till det hela kommer få hela världen att tro att vi är idioter. Det var det värt.
• Perellis placering var perfekt. Inget att vara stolta över alls, faktiskt. Hennes mamma var förstås stolt, vilket betyder att i alla fall hon förstår sin dotters väldiga begränsningar i talang.
• Det var tydligen inte många observationer som kunde göras. tough luck.

Slut.

...Vapen raporteras vara totalt ickeorginell musik, avsaknad av personlighet och enorm bredd mellan ögonen.

Snart är det dags, hela Sveriges stolthet, Charlotte "Alien" Perelli, ska tävla mot en rad andra, aningen mindre poänglösa, "artister", i musikvärldens största skämt: EuSC (Eurovision Song Contest! You've gotta keep up with the abbreviations, man!).
Och för hela Sveriges bästa ber jag er, gör allt, precis allt, i er makt för att stoppa Sverige från att vinna.

Kanske borde jag känna lite mer nationalstolthet, och heja fullt ut på mitt fädernesland, men istället känner jag bara en enorm fasa för den följetång i Perellis liv som massmedia kommer bli, om hon tillåts leva... eeh, jag menar vinna.
Jag kan se det framför mig...

En onämnd veckotidning, en vecka efter Perellis stora vinst:

Sida 1-3: Modellera om ditt liv till framgång - 72 enkla steg till att leva precis som Charlotte!
Sida 4: Perelli-dieten - Hur och när ska man spy?
Sida 5-6: Moderskeppet funnet! - Så kom schalgerstjärnan till jorden
Sida 7: Orginellitet? Nej tack! - Perelli berättar hur hon väljer sina låtar
Sida 8: Perelli hämtar barnen - Vi ger er alla detaljer!

Våga vägra E.T!


Belgrad phone Sweden. Take Perelli back!

"Några av dem signalerar tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar. – Jag tycker att det är extra roligt med just tillgänglighetssymbolerna. Det har saknats samordning och generella kriterier tidigare, säger projektledare Annika Nordegren från Hjälpmedelsinstitutet."

Vad som inte nämns i denna artikel är på vilket sätt dessa skyltar är extra roliga. Det är inte, som många kanske tror, på grund utav glädjen som kommer från att hjälpa. Istället har det att göra med en helt annan sorts glädje: Haha–du–är–blind glädje


Denna bild ska alltså visa var man får ta med sin ledhund.
Fråga är när ljushuvudet som kom med idén som ledde
till just denna skylten inser den tydliga konflikten i skyltar för blinda.

Vad är det med uppföljare (filmerserier där uppföljare varit planerade räknas inte) som gör att de nästan alltid visar sig vara skräp. Kanske är det för att uppföljare för det mesta kan leva på sina föregångares framgång, och de som gör den helt enkelt inte bryr sig? Kanske är det för att de relativt kunniga regissörerna som skapade ettan nu börjat gå vidare mot större saker, och bara förlorare kämpar med att skapa uppföljare till filmer som helt klart inte är gjorda för att följas upp. Kanske. Jag vet inte.

Men jag vet att Son of the Mask, uppföljaren till The Mask, är hemsk. Som anal jävla våldsfisting, för att vara exakt. Inget man vill ha att göra med, alltså.
Jamie Kennedy gör väl ett hyffsat acceptabelt jobb när han spelar utan masken, och hans insatts kan väl i ett mörkt rum misstas för riktigt skådespeleri. Men vem var idioten som kom med idén att byta ut gummiansiktet Jim Carrey, och hans gröna flint, mot en totalt stelopererad Jamie, med en morotsorange plastfrissa? Sämsta skådespelarinsatsen någonsin. Och att på något sätt försöka modernisera filmen genom att byta ut de musikaliska elementen i första filmen (Kuban Pete, Hey Pachino, m. fl.) mot "modernare" musik? I mean Jesus Christ! Hemskare scen i en film än den när "masken" leder dansen på firmafesten får man leta efter.
Sen, som om denna våldtäkt på tittarnas goda filmsmak inte räckte, slänger de även in lite nordisk mytologi. Felaktig nordisk mytologi.

Filmens egentligen enda riktiga behållning är scenerna där en (relativt dåligt) animerad bebis slåss mot hunden, på diverse spektakulära sätt.
Betyg då? Jaa... Hur sätter man betyg på en filmmässig spark i skrevet från en tantfarbror med muskulösa vader och stålhätteförstärkta militärkängor modell större?

För att vidare illustrera filmens hemskhet kommer här ett utdrag ur wikipedia artikeln som handlar om priserna/nomineringarna filmen fick:

2005 Golden Raspberry Awards

Eight Nominations:
* Worst Picture
* Worst Actor (Jamie Kennedy)
* Worst Supporting Actor (Alan Cumming)
* Worst Supporting Actor (Bob Hoskins)
* Worst Director (Lawrence Guterman)
* Worst Screenplay (Lance Khazei)
* Worst Remake or Sequel
* Worst Screen Couple (Jamie Kennedy & "Anybody stuck sharing the screen with him")

Won:
* Worst Remake or Sequel


Überhemsk Plastfrilla någon?

Ett år. ett långt jävla år. Så länge har nu min blogg varit open for buissness.
90 inägg. 91, med detta. Inte så mycket för ett år, kanske ni säger, och jag är väl kanske böjd att hålla med. Men jag är lat, och ni ska vara glada att det ens blivit så mycket.

Några löften till mig själv för det nästkommande året? Sluta äta godis? Börja träna? Svära mer, spotta mer och intaga mer hallucigena droger?
Nej, inte något av det. Istället ska jag börja använda min yttrandefrihet mer. Inte för att jag precis varit hämmad innan, men nu ska det fan överdrivas, förolämpas, ärekränkas och folkgruppshetsas.

Jag ska stå för allt jag tycker, till punkt och prickar. Jag tycker feminism är lika intressant och betydelsefullt i vårt samhälle som anal våldtäkt, jag hatar organiserad religion, tycker veganism är fånigt, tycker vi borde acceptera mindre och ifrågasätt mer, tycker Sverige suger och att majoriteten av världens ledare är ungefär lika kompetenta som en treåring på crack. Jag tycker om snygga människor mer än fula, jag tycker biståndspolitiken är dum, förmögenhetsskatt är avundsjuka, att dumhet är irriterande och att jämlikhet är ett skämt. Jag tycker troligen era åsikter är dumma, och de flesta som läser detta skiter jag fullständigt och högakttningsfullt i.
Jag tycker även att svordommar och könsord är kul, och borde accepteras till större grad i vårt språkbruk. Jag tycker inte alla är lika mycket värda. Alls.

Och nu ska jag gå och skriva en sång om att spetsa ett sjölejon på ett förvuxet grillspett, för det har jag lovat.


Hon till höger passar in, men hon till vänster har tyvärr tandställning och
måste gasas med resten av avskrädet. Hitlerfjortisar, FTW!

Fuck the corporate world!

Måste ta mig samman. Måste skriva något vettigt. Är mitt tillstånd av yttersta hopplöshet, med vad som känns som en mustig, rysk man med hängbuk och antydan till bitch-tits, hållande stor jävla hammare gjord av fosterskallar och stora, håriga tantvårtor, i huvudet, och en pirrande sensation av att jag antingen har Alien eller en medelstor hermelin kravlandes i buken, de ultimata förhållandena?

Inte precis. Dock värker inte min fot, vilket inte kan ses annat än som väldigt bra.

Detta blev ju inte mycket till inlägg, men nu ska gå och skjuta mig själv, då jag nyss hörde att EMD kallades årets "superband", och att deras debutskiva var den hetaste i år.
Till kategorin superband räknas band som Cream, med bland andra Eric Clapton, och Traveling Wilburys, med bland andra Bob Dylan och Roy Orbison. Inte EMD.

Aaahrgh!

Man blir nästan mörkrädd.

Jag vet, jag vet, jag ska försöka hålla mig utanför politik av alla de slag (det inkluderar miljöpolitik) här på bloggen. Men inte idag. Inte just ikväll. För jag blev smått chockad idag.
Som debattämne på svenskan valde jag och en hög folk (orkar inte namnge alla... tre) kärnkraft, och blev faktiskt lite chockad över hur många som är emot det.
Varför är folk emot det? Jag gissar faktiskt okunnighet. Kanske lite ego att hävda att jag har rätt och alla som säger emot är okunniga, men till viss del är det faktiskt så.

Det första argumentet mot som kommer upp är, nästan alltid, risken för olyckor. Och det anser jag vara okunnighet.
Idag finns det 439 aktiva reaktorer, som står för 6.5% av världens energi och 15.7% av världens elektricitet. Människor hänvisar till olyckor, för de har inte hört om dessa kärnkraftverk, utan de har hört om olyckorna. Alla har väl hört om Chernobyl, den största och mest kända kärnkraftsolyckan i historien. Olyckan som inte bara strålade ihjäl 50 arbetare, gav nio barn dödlig cancer och ytterligare några tusen cancer i efterhand, utan även dödade kärnkraftens goda rykte, då det på något vis blev en måttstock för kärnkraft över huvud taget.
But i've got news for ya, people; Chernobyl inträffade för 22 år sedan, i Sovjetunionen och berodde på ett kritiskt fel i reaktorns konstruktion. Att på något vis jämföra detta med dagens kärnkraftverk är som att jämföra de första flygplanen (som inte ens lyfte) med dagens jumbojet.

Olyckan som räknas som den näst största, eller i alla fall är näst mest känd, är olyckan på Three Mile Island. Och här erkänner jag, det var inte ett land där säkerheten kom i andra hand, utan USA. Men åter igen, det var nästan 30 år sedan! Och när det gäller vem som blev skadade så visade det sig att man efter en undersökning inte ens kunde påvisa någon ökning i mängden cancer i området. Strålningen som kommer från solen ökar mängden cancer. Perspektiv.

Den tredje mest kända olyckan ska jag inte nämna mer om än att det var i Ryssland för över 50 år sedan, och explosionen var non-nuclear, alltså inte ens radioaktiv.

Vidare kommer vi till argument numero dos (illa stavad spanska is the shit!): Var ska vi göra av det fördömda avfallet? För jag, precis som alla andra, måste erkänna att radioktivt avfall som står och strålar i en väldans massa år (exakta nummer? baah! Detta funkar väl?) är mycket inte bra, alls. Men nu vet jag något de flesta av er troligen inte vet, nämligen att det finns småskaliga tester som funnit ett sätt att använda avfallet om, och om igen tills det inte längre är farligt radioaktivt, något som hade löst hela avfallsdebatten. Varför används det då inte? För att nej-sägare som ni inte ger pengar till några storskaliga tester, för att göra metoden ekonomiskt hållbar!

Men nog med motargument. Vad finns det för? Well, först och främst, så hade vårt utsläpp av växthusgaser kunna näst intill avstannas helt, och fossila bränslen skulle inte längre behövas. Ett bevis på detta är Frankrike, där kärnkraft står för 78% av landets energibehov, och som är ett av världens mest tätbefolkade länder, men som ändå har den renaste luften av alla industrialiserade länder, och dessutom den billigaste elektriciteten, i Europa.
Så, billigt, effektivt, rent... I'd say it's a keeper!

Och nu kommer "the killing blow": Ge mig ett alternativ!
Solkraft? Inte effektivt nog, antalet paneler skulle behöva vara fånigt stort.
Vindkraft? Samma här, inte tillräckligt effektivt. Dessutom håller vindkraftverken inte särskillt länge, och vad ska vi göra med en miljard rostande vindkraftverk över hela Sverige? Nej, det får förbli ett kompliment, inte ett alternativ.
Kolkraft då? bahahahahahahahahahaha!

Soo, to round things up; är du fortfarande emot ber jag att få citera min farfar:
Då kan du ju för helvete komma och trampa dynamo i min källare!


"Nook-yuh-lur". It's pronounced "nook-yuh-lur".

Jag har varit på konfirmation idag. Inte min, förstås, det skulle gud aldrig tillåta, utan det var min kära kusin som gick och bekräftade sitt dop.

Och idag konfirmerades även min tro att gudstjänst är som pedofili: Det är smärtsamt för nästan alla inblandade, det tillåts pågå allt för länge, de uttnyttjade har för det mesta inte förstånd att märka hur fel det är och det är egentligen bara prästerna som tycker om det.

Våga vägra gudstjänst!


A priest and a rabbi leave a bar, and as they do so they see a young boy.
"Let's screw him!" the priest wispers exitedly.
The rabbi answers "Out of what?"