It's pronounced "nook-yuh-lur"

Man blir nästan mörkrädd.

Jag vet, jag vet, jag ska försöka hålla mig utanför politik av alla de slag (det inkluderar miljöpolitik) här på bloggen. Men inte idag. Inte just ikväll. För jag blev smått chockad idag.
Som debattämne på svenskan valde jag och en hög folk (orkar inte namnge alla... tre) kärnkraft, och blev faktiskt lite chockad över hur många som är emot det.
Varför är folk emot det? Jag gissar faktiskt okunnighet. Kanske lite ego att hävda att jag har rätt och alla som säger emot är okunniga, men till viss del är det faktiskt så.

Det första argumentet mot som kommer upp är, nästan alltid, risken för olyckor. Och det anser jag vara okunnighet.
Idag finns det 439 aktiva reaktorer, som står för 6.5% av världens energi och 15.7% av världens elektricitet. Människor hänvisar till olyckor, för de har inte hört om dessa kärnkraftverk, utan de har hört om olyckorna. Alla har väl hört om Chernobyl, den största och mest kända kärnkraftsolyckan i historien. Olyckan som inte bara strålade ihjäl 50 arbetare, gav nio barn dödlig cancer och ytterligare några tusen cancer i efterhand, utan även dödade kärnkraftens goda rykte, då det på något vis blev en måttstock för kärnkraft över huvud taget.
But i've got news for ya, people; Chernobyl inträffade för 22 år sedan, i Sovjetunionen och berodde på ett kritiskt fel i reaktorns konstruktion. Att på något vis jämföra detta med dagens kärnkraftverk är som att jämföra de första flygplanen (som inte ens lyfte) med dagens jumbojet.

Olyckan som räknas som den näst största, eller i alla fall är näst mest känd, är olyckan på Three Mile Island. Och här erkänner jag, det var inte ett land där säkerheten kom i andra hand, utan USA. Men åter igen, det var nästan 30 år sedan! Och när det gäller vem som blev skadade så visade det sig att man efter en undersökning inte ens kunde påvisa någon ökning i mängden cancer i området. Strålningen som kommer från solen ökar mängden cancer. Perspektiv.

Den tredje mest kända olyckan ska jag inte nämna mer om än att det var i Ryssland för över 50 år sedan, och explosionen var non-nuclear, alltså inte ens radioaktiv.

Vidare kommer vi till argument numero dos (illa stavad spanska is the shit!): Var ska vi göra av det fördömda avfallet? För jag, precis som alla andra, måste erkänna att radioktivt avfall som står och strålar i en väldans massa år (exakta nummer? baah! Detta funkar väl?) är mycket inte bra, alls. Men nu vet jag något de flesta av er troligen inte vet, nämligen att det finns småskaliga tester som funnit ett sätt att använda avfallet om, och om igen tills det inte längre är farligt radioaktivt, något som hade löst hela avfallsdebatten. Varför används det då inte? För att nej-sägare som ni inte ger pengar till några storskaliga tester, för att göra metoden ekonomiskt hållbar!

Men nog med motargument. Vad finns det för? Well, först och främst, så hade vårt utsläpp av växthusgaser kunna näst intill avstannas helt, och fossila bränslen skulle inte längre behövas. Ett bevis på detta är Frankrike, där kärnkraft står för 78% av landets energibehov, och som är ett av världens mest tätbefolkade länder, men som ändå har den renaste luften av alla industrialiserade länder, och dessutom den billigaste elektriciteten, i Europa.
Så, billigt, effektivt, rent... I'd say it's a keeper!

Och nu kommer "the killing blow": Ge mig ett alternativ!
Solkraft? Inte effektivt nog, antalet paneler skulle behöva vara fånigt stort.
Vindkraft? Samma här, inte tillräckligt effektivt. Dessutom håller vindkraftverken inte särskillt länge, och vad ska vi göra med en miljard rostande vindkraftverk över hela Sverige? Nej, det får förbli ett kompliment, inte ett alternativ.
Kolkraft då? bahahahahahahahahahaha!

Soo, to round things up; är du fortfarande emot ber jag att få citera min farfar:
Då kan du ju för helvete komma och trampa dynamo i min källare!


"Nook-yuh-lur". It's pronounced "nook-yuh-lur".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback