Tre... två... ett...
...Med ett vältajmat tryck på gasen slungas jag ut på banan med blå lågor efter bilen. Jag leder!
In i första kurvan, en kurva som jag fortfarande inte riktigt kan ta; en kurva där jag allt för ofta slungas in i en vägg och hamnar hjälplöst sist. Men den här gången ska jag klara det, och med ett sällsynt lossande på gasen tar jag mig lugnt igenom den, och behåller min förstaplats.
Kortare raksträckor avlöser helvetesböjar, och jag plockar med jämna mellanrum upp nya vapen, och lämnar efter mig ett ständigt spår av rökridåer, oljespill, minor och små stativmonterade skjutdon, precis som i vilken gammal bondrulle som helst.
En skarp kurva närmar sig, skarpare än jag förväntade mig, trotts att jag kört igenom den säkert fyrtio gånger de senaste dagarna. Med en paniksväng lyckas jag klara mig från att stöta i väggen allt för hårt, men den lilla studsen och fartsänkningen räcker för att en annan bil ska köra om mig på insidan.
Jag rättar upp bilen så gott det går, och försöker återta förstaplatsen i nästa kurva. Allt för sent ser jag den tjocka svarta linjen av olja på vägen, och med en bil som fortfarande kränger efter förra svängen visar sig oljan ödesdiger. Min bil snurrar, och i ett sista desperat försök att hålla mig kvar i racet håller jag full vänstersväng, och trycker in gasen fullt.
Resultatet är inte det önskade, och jag slungas med full kraft rakt in i närmsta vägg, något min bil inte skulle ha klarat av ens om den varit oskadad sen innan.
Eld, rök, och en påföljande sistaplats. Let the placeringsjakt börja.
Jag ler som det mördarsvin jag faktiskt är när jag skickar två par målsökande missiler mot en redan skadad motståndare, och bevittnar när denna omvandlas till eld, rök och metallskrot. Femteplats.
En annan av mina motståndare missbedömer en sväng, och förvandlas även hon till skrot, medan jag enkelt glider förbi. Fjärdeplats.
Tredjeplatshållaren är bara några meter framför mig, och med en väl avvägd innerkurva snor jag även hans placering. Lyckan håller inte länge då jag, till min fasa, möts av en drone; programmerad att backtracka hela banan tills den kolliderar med någon, och spränger denne till tantkött, lakrits och ostläsk.
Jag ser den tydligt, men jag ser också att det inte finns något sätt för mig att undvika den.
Om inte...
Bilen jag nyss så vackert kört om måste ha gått ur svängen bättre än jag, och lyckats hålla en högre fart, vilket han nu tänker använda till att ta tillbaka sin plats. På en bråkdels sekund kommer han upp bredvid mig, och skär in precis framför mig.
Tantkött, lakrits och ostläsk sköljer över min bil, och racet för min del fortsätter, medan han sprids i vinden.
Två placeringar kvar till toppen, och jag känner att kanske detta är gången då jag faktiskt vinner. Mina ögon söker febrilt efter tvåan, och när jag plötsligt passerar ett mindre rökmoln på vägbanan noterar jag, föga till min förvåning, att där var han.
Jakten på ettan tar vid.
De datorstyrda spelarna må köra ett jämt race, men rent tekniskt slår jag dem fortfarande, och snart når jag även ettan. Jag hinner ikapp honom precis i en kurva, och på ett inte allt för sportsligt sätt tar jag innerkurvan, och använder honom som krockkudde, så att jag kan hålla näst intill full fart genom hela svängen.
Jag klarar mig i princip oskadd, med när jag studsar in i honom krossas han mot väggen.
Jag tar förstaplatsen. Och jag får behålla den – i nästan fem sekunder. Ett specialvapen som alltid siktar in sig på ettan, och är nästintill omöjligt att undvika, hade varit på väg rakt mot honom, ända till jag kom och tog hans plats.
Jag var nära mål. Jag var nära förstaplatsen. Jag kommer fyra, och detta enbart efter enormt flyt de sista hundra metrarna.
Retry?
Suget efter actionfylld vansinnesracing är plötsligt inte där längre.
Jag kanske borde läsa en bok?
Toksnabbt vansinnesrattande – Om morbida tantfarbröder med
militärkängor själva får välja.
In i första kurvan, en kurva som jag fortfarande inte riktigt kan ta; en kurva där jag allt för ofta slungas in i en vägg och hamnar hjälplöst sist. Men den här gången ska jag klara det, och med ett sällsynt lossande på gasen tar jag mig lugnt igenom den, och behåller min förstaplats.
Kortare raksträckor avlöser helvetesböjar, och jag plockar med jämna mellanrum upp nya vapen, och lämnar efter mig ett ständigt spår av rökridåer, oljespill, minor och små stativmonterade skjutdon, precis som i vilken gammal bondrulle som helst.
En skarp kurva närmar sig, skarpare än jag förväntade mig, trotts att jag kört igenom den säkert fyrtio gånger de senaste dagarna. Med en paniksväng lyckas jag klara mig från att stöta i väggen allt för hårt, men den lilla studsen och fartsänkningen räcker för att en annan bil ska köra om mig på insidan.
Jag rättar upp bilen så gott det går, och försöker återta förstaplatsen i nästa kurva. Allt för sent ser jag den tjocka svarta linjen av olja på vägen, och med en bil som fortfarande kränger efter förra svängen visar sig oljan ödesdiger. Min bil snurrar, och i ett sista desperat försök att hålla mig kvar i racet håller jag full vänstersväng, och trycker in gasen fullt.
Resultatet är inte det önskade, och jag slungas med full kraft rakt in i närmsta vägg, något min bil inte skulle ha klarat av ens om den varit oskadad sen innan.
Eld, rök, och en påföljande sistaplats. Let the placeringsjakt börja.
Jag ler som det mördarsvin jag faktiskt är när jag skickar två par målsökande missiler mot en redan skadad motståndare, och bevittnar när denna omvandlas till eld, rök och metallskrot. Femteplats.
En annan av mina motståndare missbedömer en sväng, och förvandlas även hon till skrot, medan jag enkelt glider förbi. Fjärdeplats.
Tredjeplatshållaren är bara några meter framför mig, och med en väl avvägd innerkurva snor jag även hans placering. Lyckan håller inte länge då jag, till min fasa, möts av en drone; programmerad att backtracka hela banan tills den kolliderar med någon, och spränger denne till tantkött, lakrits och ostläsk.
Jag ser den tydligt, men jag ser också att det inte finns något sätt för mig att undvika den.
Om inte...
Bilen jag nyss så vackert kört om måste ha gått ur svängen bättre än jag, och lyckats hålla en högre fart, vilket han nu tänker använda till att ta tillbaka sin plats. På en bråkdels sekund kommer han upp bredvid mig, och skär in precis framför mig.
Tantkött, lakrits och ostläsk sköljer över min bil, och racet för min del fortsätter, medan han sprids i vinden.
Två placeringar kvar till toppen, och jag känner att kanske detta är gången då jag faktiskt vinner. Mina ögon söker febrilt efter tvåan, och när jag plötsligt passerar ett mindre rökmoln på vägbanan noterar jag, föga till min förvåning, att där var han.
Jakten på ettan tar vid.
De datorstyrda spelarna må köra ett jämt race, men rent tekniskt slår jag dem fortfarande, och snart når jag även ettan. Jag hinner ikapp honom precis i en kurva, och på ett inte allt för sportsligt sätt tar jag innerkurvan, och använder honom som krockkudde, så att jag kan hålla näst intill full fart genom hela svängen.
Jag klarar mig i princip oskadd, med när jag studsar in i honom krossas han mot väggen.
Jag tar förstaplatsen. Och jag får behålla den – i nästan fem sekunder. Ett specialvapen som alltid siktar in sig på ettan, och är nästintill omöjligt att undvika, hade varit på väg rakt mot honom, ända till jag kom och tog hans plats.
Jag var nära mål. Jag var nära förstaplatsen. Jag kommer fyra, och detta enbart efter enormt flyt de sista hundra metrarna.
Retry?
Suget efter actionfylld vansinnesracing är plötsligt inte där längre.
Jag kanske borde läsa en bok?
Toksnabbt vansinnesrattande – Om morbida tantfarbröder med
militärkängor själva får välja.
Den omedvetna komiken
Några frågor på detta?
Carolina Gynning...
...går ut i Expressen med följande uppmaning: "Låt mig få vara sexig"
Då väcks ju så klart frågan: Hur fan ska hon lyckas med det?
Då väcks ju så klart frågan: Hur fan ska hon lyckas med det?
Du är korkad och desperat. Vill du bli vår kund?
Just nu finns det en reklam på MTV.
Reklamen reklamerar (höhö, it's funny 'cause it's just stupid...) ett företag som låter dig telefondejta.
I reklamen står en dam och leker med en animation av telefonnumret till dejtingservicen, samtidigt som en reklamjingle framförs.
Tillåt mig att återge låttexten:
"Du gillar inte krogen
Å du fattar inte internet
Du vill ha en tjej
DU VILL HA EN TJEJ!!!"
Simpel, rakt fram och tydlig? Eller förnedrande, sjuk och dumförklarande?
Här är låtens egentliga mening:
Du är socialt inkompetent.
Du är för korkad för att förstå något så simpelt som internetdejting.
Du är desperat, och vill ha en tjej. Vilken som helst.
Ring oss, så kan du få träffa tjejer som är precis lika desperat, korkad och socialt inkompetent som du.
Eller får betalt för att låtsas vara en sån tjej, som ringt in.
Hur som helst så är du dum.
Här är förresten numret, för intresserade:
0939 200 3000
Reklamen reklamerar (höhö, it's funny 'cause it's just stupid...) ett företag som låter dig telefondejta.
I reklamen står en dam och leker med en animation av telefonnumret till dejtingservicen, samtidigt som en reklamjingle framförs.
Tillåt mig att återge låttexten:
"Du gillar inte krogen
Å du fattar inte internet
Du vill ha en tjej
DU VILL HA EN TJEJ!!!"
Simpel, rakt fram och tydlig? Eller förnedrande, sjuk och dumförklarande?
Här är låtens egentliga mening:
Du är socialt inkompetent.
Du är för korkad för att förstå något så simpelt som internetdejting.
Du är desperat, och vill ha en tjej. Vilken som helst.
Ring oss, så kan du få träffa tjejer som är precis lika desperat, korkad och socialt inkompetent som du.
Eller får betalt för att låtsas vara en sån tjej, som ringt in.
Hur som helst så är du dum.
Här är förresten numret, för intresserade:
0939 200 3000
Glass for everyone!
Saxat ut metro:
V: Låt barnen vara med och bestämma
V: Låt barnen vara med och bestämma
Snart är det barnen som tar över makten om besluten. Låt barnen tycka till om allt som rör dem. Det tycker vänsterpartisten och oppositionsborgarrådet Ann-Margrethe Livh.
Urklipp ur artikeln:
– Jag tror att vi underskattar barnens förmåga, många gånger, säger Ann-Margrethe Livh (v).
– Då ska jag bestämma att vi ska äta glass varje dag, säger Britta.
Spontan tanke:
Jag är så jävla på!
Btw, vad tycks om den nya vita fonten?
Weapons of Mass Distraction
Jag ska skriva ett arbete. Ett stort fuck-off arbete om universum.
Jag ska skriva det nu.
Snart. Ska bara spela lite först. Och se lite tv. Och skriva ett blogginlägg.
Shit vad jag är lättdistraherad. Men jag får det gjort. Till sist. Det får jag alltid.
Nu ska jag spela N+.
Jag skriver det imorgon.
Jag ska skriva det nu.
Snart. Ska bara spela lite först. Och se lite tv. Och skriva ett blogginlägg.
Shit vad jag är lättdistraherad. Men jag får det gjort. Till sist. Det får jag alltid.
Nu ska jag spela N+.
Jag skriver det imorgon.
Vingklippt serieslaktare
Debatten kring dödsstraff har länge gått utan resultat, utan lösning, men idag tror jag mig ha hittat sagda lösning. Som alla vet var allting bättre förr. Och nu snackar jag inte "förr" som när jag, mina föräldrar, eller ens mina förföräldrar var unga, utan jag snackar medeltid-förr. Visst fanns det pest och krig, trälar och fattigdom, men det fanns även riddare, ringbrynjor och en lösning på problemet med mördare.
Vad jag föreslår är enkelt: en monumental yxa, en huggstubbe av lagom proportioner och en ytterst biffig person med svart huva. Skicka in mördaren, placera sagda mördares händer på stubben och... chop-chop!
Try to kill now, bitch!
Nu skulle man ju faktiskt kunna hävda att en regelrätt amputation kanske hade varit mer effektiv, för att inte säga human, men det skulle faktiskt motverka vårt syfte: Avskräcka Avskräde.
Domstolen hade inte beslutat år i fängelse längre, utan centimeter av armen och den eventuella rätten till smärtstillande. Sparkades offret ihjäl? Kanske ska vi ta fötterna istället. Planerade personen mordet? Ögon, öron och tunga.
Återfallsbrottsling? Avväpna honom, kroppsdel by kroppsdel; först händerna, sedan fötterna, sedan sinnesorganen. Hjälper inte detta? Ta benen i jämnhöjd med bäckenet, och armarna direkt av vid axlarna. Go torso-boy, go!
Det är den ultimata kompromissen: De som är mot dödsstraff slipper se folk mördas, och de som är för får se folk bli av med all möjlighet att mörda igen, och ens leva normalt. Mot-sidan kan hävda att det är bättre än döden, och för-sidan kan hävda att det är värre.
Detta är såklart inte den enda lösningen, och jag vill passa på att göra ännu ett förslag: Placera mördaren i en far-away lagerlokal, bind honom vid en stol, ge honom ögonbindel, och munkavel. Berätta för offrets nära och kära var han befinner sig, och i vilket läge, och vänd sedan lite försiktigt ryggen åt det hela.
Justice - The OddLittleManInHat-Style!
Vad jag föreslår är enkelt: en monumental yxa, en huggstubbe av lagom proportioner och en ytterst biffig person med svart huva. Skicka in mördaren, placera sagda mördares händer på stubben och... chop-chop!
Try to kill now, bitch!
Nu skulle man ju faktiskt kunna hävda att en regelrätt amputation kanske hade varit mer effektiv, för att inte säga human, men det skulle faktiskt motverka vårt syfte: Avskräcka Avskräde.
Domstolen hade inte beslutat år i fängelse längre, utan centimeter av armen och den eventuella rätten till smärtstillande. Sparkades offret ihjäl? Kanske ska vi ta fötterna istället. Planerade personen mordet? Ögon, öron och tunga.
Återfallsbrottsling? Avväpna honom, kroppsdel by kroppsdel; först händerna, sedan fötterna, sedan sinnesorganen. Hjälper inte detta? Ta benen i jämnhöjd med bäckenet, och armarna direkt av vid axlarna. Go torso-boy, go!
Det är den ultimata kompromissen: De som är mot dödsstraff slipper se folk mördas, och de som är för får se folk bli av med all möjlighet att mörda igen, och ens leva normalt. Mot-sidan kan hävda att det är bättre än döden, och för-sidan kan hävda att det är värre.
Detta är såklart inte den enda lösningen, och jag vill passa på att göra ännu ett förslag: Placera mördaren i en far-away lagerlokal, bind honom vid en stol, ge honom ögonbindel, och munkavel. Berätta för offrets nära och kära var han befinner sig, och i vilket läge, och vänd sedan lite försiktigt ryggen åt det hela.
Justice - The OddLittleManInHat-Style!
Omvänd-Igolokysp
I ljus av det enorma misslyckande som mitt förra inlägg innebar, påbörjas här en ny studie i mänskligt beteende.
Jag förbjuder er härmed att kommentera detta inlägg.
Irritationsexperiment
Detta är ett social experiment utfört av Linus Svensson, med syfte att undersöka en slumpmässigt utvald skaras reaktion på det irritationsmoment som ett helt meningslöst blogginlägg innebär.
Senapsläsk.
Senapsläsk.
People should not be afraid of their governments. Governments should be afraid of the bloggers.
EU-parlamentet har lagt in ett förslag som går ut på att kontrollera och skärpa reglerna för bloggare. Jävla fegisar.
En internet-blogg har tydligen tillräckligt med makt för att skrämma politiker. FRA-lagen har redan pulveriserat allt vad personlig integritet heter, och nu ska EU ta ifrån oss rätten att skriva vad vi vill.
Lights are out at ten, and we tell you what to believe!
En internet-blogg har tydligen tillräckligt med makt för att skrämma politiker. FRA-lagen har redan pulveriserat allt vad personlig integritet heter, och nu ska EU ta ifrån oss rätten att skriva vad vi vill.
Lights are out at ten, and we tell you what to believe!
Like Mah Gahd!
Dags för lite omvälvande förändringar, nämligen en ny Msn. Min före detta (ytters lama) hotmail byts mot den mycket passande [email protected]. Hur vågar jag då publisera något så privat som min hotmail på något så icke-privat som en internetblogg?
Med i genomsnitt två läsare anser jag inte att risken är så stor...
Får väl snart byta teckensnitt, och försöka lösa problemet med de trilskande å, ä och ö:na.
Men inte nu. Inte idag.
Med i genomsnitt två läsare anser jag inte att risken är så stor...
Får väl snart byta teckensnitt, och försöka lösa problemet med de trilskande å, ä och ö:na.
Men inte nu. Inte idag.
