The Garden of the March Hare

Igårkväll begav sig en mycket förväntansfull, ljushårig ung man - godhjärtad, självsäker, allmänt omtyckt, med så kallat 'rugged good looks' och med intelligens långt överskridande hans medmänniskors - till Malmö, för att se Stephen Lynch.
Samtidigt begav även jag mig till Malmö för att titta på samma show. Besöket i Malmö inleddes med ett besök på stationen för att tanka mitt rabattkort, inför min malmöresa på lördag, då jag ska träffa Jessica. Sedan bar det av mot slakthuset. En mindre världsvan person hade säkerligen blivit nervös och kanske till och med aningen skrämd av de många framgångsrika människorna som befann sig i dessa lokaler, men som alla vet är jag van att bebland mig i den, så kallade, socitén, creme de la creme bland det svenska folket, och så vidare, så allting gick mycket bra.

Men åter till showen; Låtarna av Stephen var som alltid av hög kvalité, och framträdandet hysteriskt roligt. Dock tyckte jag inte lika mycket om låtarna de andra två hade skrivit (de var alltså tre stycken), som enligt min mening var lite för mycket under bältet. Inte för att jag, generellt sätt, tycker det är något fel med under bältet, och fåniga pubertala sexskämt är något av det roligaste jag vet. Men det kan bli för mycket. Skräpbandet Joddla med Siv är exempelvis ofta för mycket under bältet, och tappar helt all behållning. Men vidare till något mycket viktigare:
Stephen Lynch hade skaffat ansiktsbehåring; ett riktigt Kung-skägg till en kung inom komedi. Alla vet att inget går upp mot ordentlig ansiktsbehåring.

Efter showen köpte jag den enda skivan jag inte hade (skivan med de andra två); resten hade jag redan laddat ner. Hade jag väntat ett tag hade jag kunnat få den signerad, men tröttheten tog överhanden och jag begav mig hemmåt. Såhär i efterhand kanske jag ångrar mig lite, men är man lat så är man.

I'm in every Zeppelin album
I'm in all Rush Limbaugh's rants
I'm the reason that Barack Obama doesn't stand a chance!
(Utdrag ur den omgjorda versionen av Beelz)

[Jag ber om ursäkt för bristen på bilder från showen, men som en laglydig ung man kunde jag tyvärr ej bryta mot reglementet som sade att fotografering var högst förbjudet, och de som ertappades med detta skulle få deras tungor fastspikade i bord. Istället får ni nöja er med detta]


There's a white box for you downstairs! Run down and get it!

Jag är två meter lång och jag väger 200 kg. Jag är stark som en hel pluton förvuxna bodybuilders med förkrympta testiklar och med kroppar pumpade fulla av hästhormoner. Jag har stora blodröda tatueringar över hela kroppen, två stora dödsbringande kedjesvärd, redo att förvandla stora saker till en massa mindre saker, fastbrända i mina armar och jag har inte ett hårstrå på huvudet. Jag är blek, halvnaken och arg. Jättearg.
Jag vill skrika jättehögt och jättemanligt. Jag vill slita sönder kor med mina bara händer, skalla stenstatyer föreställande grisar och skära diverse gammelgrekiskt satyg till små, små bitar av samma sorts skräp som skolmaten består av. Jag vill skrika "THIS IS SPARTA" och sparka en Persier ner i en brunn (fel spartan, men poängen är den samma).
Jag är Kratos, och jag är arg.

Jess, jag spelar God of War 2, och det hade verkligen passat in i min tidigare blogg om spelvåld (trogna läsare vet vad jag talar om, resten kan läsa på här). Jag ler på ett mycket skrämmande sätt när jag, efter en mycket vacker och välplanerad slagkombo (fyrkant, fyrkand, fyrkant! Fyrkant för helvete!) klättrar upp på en förvirrad, skrikande, snorande och allmänt tilldragande cyklop och med lätthet sliter ut det ensamma ögat.
Poesi, kinda.

Men nu är det så att de inte bara är på ett bra sätt jag är arg. Nej. Tyvärr är det så att jag är ganska sur på det annars så trevliga spelet. För visst är det roligt att smiska mytologisk röv, men när man för tusende gången slår ihjäl samma enögda, griskastande semi-jätte, krossar samma snackande stenstaty, och skriker "I am what the gods made me!" för samma gång i ordningen så tröttnar man på det.
Och visst kan man acceptera om detta upprepande beror på att man själv fått aningen mycket stryk, och förpassats till platsen där alla pixlar går för att dö. Men inte om det är för att spelet hänger sig. Då accepterar man det inte. Då blir man arg. Då blir man två meter, 200 kg skrikande spartan och elektroniska apparater och småbröder får lida.


Kratos - Soon to be bad-ass in a mythology near you.

It has been scientificly proven that Cyanide and Happiness rules!

Följande stycke kan åter finnas i en (onämnd) tidning där typiska stockholmare listar saker att hitta på i Stockholm:

"Skansen, en av mina favoritplatser, är alltid bra för själen. Här finns allt! både naturupplevelser och många trevliga matställen, caféer och museer."

Vänta... Nämnde hon nyss 'Skansen' och 'naturupplevelser' på samma rad, utan orden 'finns inga' mellan?
News Flash: Slöa kor som idislar förorenat gräs på en 20 kvadratmeter stor yta räknas inte som 'Naturfenomen'.

Eeh, är du från Stockholm eller?


Naturfenomen? Eeh, muuh?