The Garden of the March Hare

Scenario:

Linus ska bege sig till Lund och flickvän, och bestämmer sig, ovetandes om farorna det medförde, för att ta kompletteringstaxi.

 

Händelseförlopp:

01:00

Linus ringer Skånetrafikens bokningscentral för kompletteringstaxi och bokar 08:20-turen. Sedan somnar han.

 

07:01

Ett sms från Skånetrafikens bokningscentral för kompletteringstaxi anländer i Linus mobil. Smset meddelar att taxin kommer anlända exakt klockan 08:17

 

08:27

Taxin har inte dykt upp. Linus ringer Skånetrafikens bokningscentral för kompletteringstaxi. Skånetrafikens bokningscentral för kompletteringstaxi ringer chauffören. Chauffören låter meddela att han blivit försenad, men kommer anlända ”vilken minut som helst”.

 

08:42

Taxin har inte dykt upp. Linus ringer Skånetrafikens bokningscentral för kompletteringstaxi. Skånetrafikens bokningscentral för kompletteringstaxi ringer chauffören. Chauffören låter meddela att någon ringt honom med en ändring av order, och att det istället är en extrainsatt taxi på väg.

 

08:55

Den extrainsatta taxin har inte dykt upp. Då Linus av tidigare erfarenhet vet att de som arbetar på Skånetrafikens bokningscentral för kompletteringstaxi (location: Estland) har ungefär lika mycket respekt för en 17-åring som ett par Ray-Ban Wayfarer har för ett par Persienn-solglasögon (eller ”Shutter Shades” som de nu tydligen heter) ger han, med eftertryck, luren till sin far. Linus far ringer Skånetrafikens bokningscentral för kompletteringstaxi. Skånetrafikens bokningscentral för kompletteringstaxi ringer centralen som ligger över dem i rangordningen.

Skånetrafikens bokningscentral för kompletteringstaxi hamnar i kö, och meddelar att de ska ringa tillbaka när de kommit fram.

 

09:08

Skånetrafikens bokningscentral för kompletteringstaxi ringer tillbaka. Centralen över dem i rangordningen har ringt chauffören. Chauffören låter meddela att han aldrig fått turen utskickad till sin färddator, och därför aldrig hade någon aning om att jag ens skulle åka med. Samme chaufför som 08:27 låtit meddela att han skulle vara framme ”vilken minut som helst”.

Vidare ges informationen att en extrainsatt taxi ska anlända 09:30.

 

09:16

Chauffören i den extrainsatta taxin ringer upp. Han låter meddela att han kommer anlända tio minuter tidigare än ”vad Linus bokat”. Detta, enligt hans uträkning, blir klockan 09:25.

 

09:34

Den extrainsatta taxin anländer.

 

09:51

Bussen från Hörby till Lund avgår

 

09:56

Den extrainsatta taxin anländer till Hörby

 

10:51

Nästa buss till Lund avgår

 

Summering:

Linus fick vänta på taxin i en timme och sjutton minuter. Linus tvingades gå upp ca en timme och sjutton minuter innan han hade behövt gå upp. Linus fick vänta i Hörby (i kyla) i närmre en timme. Bussen han tog avgick två timmar efter bussen han planerat att ta gick. Linus anlände två timmar senare än planerat till Lund.

Samlad sitter familjen Svensson framför tv-apparaturen och spelar kort. Aktuellt går igång på tvåan, och en special på det kommande svininfluensautbrottet inleder.
Nej, det här ska inte bli ännu en blogg om influensan. Även någon så otroligt underhållande som jag kan bli tjatig. Men en observation kan jag inte undgå att göra.

Nyhetsteamet har varit och hälsat på under ett MSB-möte (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) när de diskuterar hur de ska hantera den kommande epidemin. Kameran svänger öven en white board där dagens ämne skrivits upp: Influensa Orientering.

Fuck.

Sveriges tankeelit, som ska rädda oss alla i katastrofen – särskrev.
Jag känner mitt förtroende sakta smälta bort. Och någonstans i mitt bakhuvud fnissar ett undermedvetande åt ”MSB vs. MSP”.

Visste ni att i den amerikanska versionen (alltså originalversionen) av Disneys Den Lilla Sjöjungfrun så är Sebastian Krabba jamaican? Jag har, precis som ni, misstänker jag, fått Disneys svenskdubbade klassiker som en naturlig del av barndomen. Alla vet vem Lille John är, och inte fan är det tack vare en bok. Det finns ingen som tvekar på var citatet ”kittlar dödsskönt i kistan” kommer ifrån.

Därför var det i det närmsta en chock att höra Sebastian Krabba säga ” Geez, mon!” till Blunder.  Sebastian har världens mesigaste röst, det går inte att förneka. Sebastian är inte jamaican. Jag menar, wtf? Tror ni HC ens visste vad en jamaican var? Och Sebastian är ju dirigent och kompositör, vilket innebär att hans namn med stor sannolikhet är Bach-relaterat. BACH VAR FÖR FAN TYSK.

 

Nu kanske ni tycker att detta är en lite väl stark reaktion med tanke på att det hela handlar om en bifigur i en tecknad disneyfilm. Men det är inte det det handlar om. Det handlar om en barndom. Min barndom. Vad mer, som jag tagit förgivet, är helt och hållet fel? Tiden och dimensionerna? Blommor, bin och fetischister?

 

Världen blev helt plötsligt en väldigt skrämmande plats.

Fuck you Disney. Fuck you.

 

Jag erkänner, jag är naiv. Här sitter jag, och tänker att kanske, bara kanske, skulle mina bloggar göra någon skillnad. Bota några stackars individer. Men nej, istället breddas dekadensen, och tar nya former. Och jag står gråtandes och tittar på.
Men skam den som ger sig! Än finns det hopp, kanske kan den här bloggen göra skillnad. Kanske.

Leopardmönstrat
Ful-modet har haft ett uppsving. Det är väl aldrig så att den styggelse som detta plagg (eller snarare grupp plagg) varit borta, utan bara mindre använda. Men på något vis trodde jag att användandet trappades ner mer och mer, till följd av att folk förstår hur hemskt det är. Men nu svingar de sig tillbaka med full kraft.
Klär sig folk ironiskt? Driver de helt enkelt med plagget genom att klä sig i det? För inte fan kan väl folk, på riktigt, tycka att leopardmönstrat är snyggt? Strumpbyxor, klänningar, jackor, fan och hans moster, allt skit ska minsann mönstras som kattdjur. Skäms världen! Skäms!

Persiennsolglasögon

Och dessa plagg måste ju, såklart, toppas av med lite snygga accessoarer. Solbrillor är aldrig fel. Skulle man ju kunna tro. Man skulle ha fel.

Få skulle kalla mig konservativ, än färre bakåtsträvare, men nu kan jag inte annat än köra foten i marken och hävda att definitionen av solglasögon blivit allt för öppen, och nästan allt skräp får räknas in. I ordet ”solglasögon” kan man enkelt finna två huvuddelar: den första varande ”sol”, och den andra ”glasögon”. Sol sätts som prefix då det är accessoarens huvudsyfte (näst efter att se otroligt fräcka ut) att skydda mot sol. Här kan persiennsolglasögonen möjligtvis kunna räknas in, då de har som primär uppgift (näst efter att vara pinsamma, fula och tragiska i sin existens) att skydda ögat mot sol.

Men glasögon då? ”Glas”, i ordet ”glasögon”, må inte alltid vara just glas, utan är ibland genomskinlig plast. Så långt är jag villig att sträcka mig (då det befinner sig på samma nivå som till exempel ordet ”plexiglas”). Men att sätta ett gäng (icke-genomskinliga) plastbitar över synfältet kvalar liksom inte in. En stegspade med bågar hade också stoppat solen, och en bakochframvänd skidmask. Det gör dem inte till solglasögon.

Vi måste bli hårdare i våra definitioner, sluta släppa in vilket pack som helst. Det var bättre förr, när män var män, kvinnor var kvinnor och solglasögon var solglasögon. Den tid då kvinnor enbart låg med sina äkta makar, män enbart låg med sina sekreterare och glasögon enbart hade genomskinligt glas!

 

…

 

Men låt oss inte klyva hårstrån, vi skiter i definitionsfrågorna. Faktum kvarstår: Persiennsolglasögon är groteskt fula. Att stoppa solen genom att ta bort 76% av synfältet är korkat.

 

Våga Vägra Vägskyltar!

 

Och dekadens.

 

Mest dekadens.

Uppmärksamma läsare kan inte undgå att lägga märke till att bloggen varit alldeles extra livlös den senaste tiden. Vad beror det på? Är det min Turkiet-resa som nyss avslutats? Är det min lathet som visar sina grisiga framfötter? Har Jason Voorhees sprungit in i mitt rum med macheten i högsta hugg och klippt mina fingernaglar i höjd med armbågen?

 

Till er som gissat på det sista alternativet: ni hade fel. För er som gissade på något av de andra alternativen: ni hade aningen mindre fel. Men fortfarande fel. Anledningen då? Det är mycket enkelt.

 

Här skulle jag vilja delge en kommentar, som lämnats av Hilding (som hädanefter kommer refereras till som Hilding Hedning här på bloggen) på min blogg för inte mer än några dagar sedan:

 

”Så jävla skön :) Blev lite inspirerad av dig och var tvungen att starta en egen blogg. har du fått reklamerbjudanden på din blogg än?

// Hilding”

 

Inga konstigheter, kan tyckas. Positiv feedback, Jag sprider inspiration, det gamla vanliga. Men i kommentaren trycks det även på lite av en öm punkt för mig. För, nej, ännu är det inga reklamerbjudanden som dumpit ner i den virtuella brevlådan. Och det svider. Så mycket att jag ibland inte kan förmå mig att printa ner mina dyrbara tankar.

 

Öppet bra till företag som söker göra reklam:

 

Hej. Jag ska försöka att inte fördöma den ignorans som lett till att ni helt sonika missat att uppmärksamma Mars-harens trädgård. Ni har uppenbarligen helt misslyckats i er jakt på inflytelserika bloggar, då min blogg mer eller mindre fungerar som en bibel för många av mina läsare.

Ingen större skada skedd dock, här är nämligen er chans att bli promotad här i bloggen, och göra er vara oumbärlig för min läsarskara.

 

Med vänliga hälsningar

The OddLittleManInHat

 

Ps.

Jag är dessutom väldigt lättköpt.

 

Ds.