The Garden of the March Hare

Ett år. ett långt jävla år. Så länge har nu min blogg varit open for buissness.
90 inägg. 91, med detta. Inte så mycket för ett år, kanske ni säger, och jag är väl kanske böjd att hålla med. Men jag är lat, och ni ska vara glada att det ens blivit så mycket.

Några löften till mig själv för det nästkommande året? Sluta äta godis? Börja träna? Svära mer, spotta mer och intaga mer hallucigena droger?
Nej, inte något av det. Istället ska jag börja använda min yttrandefrihet mer. Inte för att jag precis varit hämmad innan, men nu ska det fan överdrivas, förolämpas, ärekränkas och folkgruppshetsas.

Jag ska stå för allt jag tycker, till punkt och prickar. Jag tycker feminism är lika intressant och betydelsefullt i vårt samhälle som anal våldtäkt, jag hatar organiserad religion, tycker veganism är fånigt, tycker vi borde acceptera mindre och ifrågasätt mer, tycker Sverige suger och att majoriteten av världens ledare är ungefär lika kompetenta som en treåring på crack. Jag tycker om snygga människor mer än fula, jag tycker biståndspolitiken är dum, förmögenhetsskatt är avundsjuka, att dumhet är irriterande och att jämlikhet är ett skämt. Jag tycker troligen era åsikter är dumma, och de flesta som läser detta skiter jag fullständigt och högakttningsfullt i.
Jag tycker även att svordommar och könsord är kul, och borde accepteras till större grad i vårt språkbruk. Jag tycker inte alla är lika mycket värda. Alls.

Och nu ska jag gå och skriva en sång om att spetsa ett sjölejon på ett förvuxet grillspett, för det har jag lovat.


Hon till höger passar in, men hon till vänster har tyvärr tandställning och
måste gasas med resten av avskrädet. Hitlerfjortisar, FTW!

Fuck the corporate world!