The Garden of the March Hare

Det finns halvtaskiga sidor. Sidor som inte direkt är dåliga, men inte heller är särskilt bra. Sen finns det dåliga sidor. Och sämre sidor. Sen kommer sidor så dåliga att man vill spika fast sin tunga i en betongklump, och häva den på en förbipasserande tant.
Och sist finns det Sidor som Bilddagboken. Sidor så överhemska att man bara vill slå sig i huvudet med en avsågad kängurufot, och spela Smoke on the water på sina revben. Sidor så smärtsamt sämst att man skriker och spottar munhåleslask på sitt tangenbord.

Jag har bilddagbok själv faktiskt. Jag skaffade för att kunna kommentera andra lättare, och lättare hålla koll på vem som lade in bilder. Efter det har jag såklart blivit utmanad, och tvingad att lägga in en del bilder, och ibland tillochmed lagt in en och annan bild helt själv. Och medan jag gjort detta har jag kommit till en enda slutsats: bilddagboken är sämst.
Sure, trevlig idé, en sida där vi alla kan posta våra Egobilder, och med små fåniga texter förtälja allt som försigår i våra liv.

Men sidan är ju värdelös! Inte nog med att den numera är ful som stryk, den är seg, hackande och konstant överbelastad. Även jag förstår väl att när en miljon fjortisfoton, 600 000 000 googlebilder, tjugotretusenfemhundratjugosex emobilder och ungefär 23 vettiga foton ska laddas upp, samtidigt, på samma gång som ungefär lika många kommentarer ska lämnas och meddelanden skickas, så kommer sidan vara belastad. Men om man nu gör en sida som bilddagboken får man väl för helvete lösa detta.

Det tog mig ungefär tjugo minuter, uppdelade på 32 försök, att lyckas lägga up en bild, med tillhörande text. Det slutade endå med att texten var lila (något som tydligen inte gick att ändra) och i en ganska halvtaskig font.
Nej, visserligen är blogg.se en inte helt kvalitativ sida, men jämfört med bilddagboken, uppbyggd av müsli, asbest, rost och virtuellt tantkött (tankött, ftw!), så är det rena himmelriket, i hemsidesform.

Arga barn får hjärtproblem i vuxenlivet. Mjoo, det stod i tidningen.