The Garden of the March Hare

Jag får väldigt sällan kritik. Detta högst förståeligt, då jag är nästintill ofelbar. Men. Kritik har nu smugit sig på mig från ett antal håll, och fångat mig som en vietnames fångar blivande presidentkandidater.

Det har kommit till min kännedom att ett antal av mina, så kallade, vänner går omkring i livet och anser sin tid vara allt för dyrbar för att spillas på min välformulerade visdom. Kort sagt: de tycker att mina inlägg är för långa.

Då jag är en man som lever för att behaga har jag tagit till mig denna (missriktade och rent av dumma) kritik, och sökt efter vägar att göra bättring.

Efter mycket hakgnidande har jag bestämt mig för att slänga in en ny sektion här i bloggen. I slutet av varje inlägg ska jag, av den enkla anledningen att jag vill behålla även den slöare delen av min läsarskara, summera. Fyra, fem meningar som fungerar som ett koncentrat av mina åsikter. Så att längden av inläggen ska slippa vara ett problem.

Från mig till alla er dekadenta datoråldersungdomar, helt utan förmåga att fullfölja och avsl