"Alla män är onda och fördomsfulla!"
Krönika saxad ur metro:
”Sitter på ett fik och pimplar bryggkaffe med en vän. Vi börjar prata om internationella kvinnodagen, den 8 mars.
’En speciell kvinnodag? Sverige är ju typ jämställt’, säger min kompis.
’Nä…men’, svarar jag snabbt.
Hör mig själv börja rabbla de vanliga argumenten: Löneskillnaderna, misshandeln, det obetalda hemarbetet.
Men jag hejdar mig.
’Skit i statistiken’, säger jag. Börjar berätta om allt det där andra istället. Det som händer hela tiden.
Som igår:
07:30 Morgonrusning i tuben. Plötsligt känner jag hur någon trycker sig mot mig. Vänder mig om. En man i 30-års åldern tittar bort. Sen händer det igen. Hans hand på min höft. Jag ber honom ta bort den. Juckmannen mumlar nåt om trängsel. Ingen säger något.
12:00 Lunchjoggar på löpbandet. Lägger märke till gymmets ljud: En massa gutturala ’oooufh’, ’argh’ och krystläten. Men det är bara männen låter. Vi kvinnor pressar under tystnad. Som på statsvetarkursen. Det är flest tjejer men killarna som hörs.
17:00 Träffar en gammal jobbkompis. Hans hoj har blivit snodd. Eftersom jag nyss köpt en ny erbjuder jag honom min gamla. Han avböjer.
’Nej, jag kan inte ta emot den’.
’Jo, jag lovar. Du får den’, insisterar jag.
Han blir stram, och vrider lite på sig. Sen säger han, på fullt allvar:
’Nej, alltså jag tror faktiskt inte jag kan cykla runt på en damcykel.’
19:10 Äter middag på stan. Drabbar samman med en man som glufsat blängsylta. Han granskar mig grundligt. Uppifrån och ner. En ryckning i överläppen, som Viggo Strieber i Rederiet.
21:30 Promenerar hemåt i mörkret. Hör steg bakom mig, kastar ett getöga över axeln. Grabbar tag i min nyckelknippa – för säkerhetsskull. ’Ta dig samman’, tänker jag. ’Nästan alla våldtäkter sker ju inomhus’.
Tillbaka på kaféet. Jag fyller på med mer kaffe. Min kompis påpekar att alla har skitdagar.
’Det här var en bra dag’, säger jag, och fortsätter:
’Varannan kvinna i Sverige har utsatts för våld av någon man efter 15-årsdagen. Av de som sjukskrivs för stress är majoriteten kvinnor. Klart att vi ska ha en dag som uppmärksammar halva befolkningens orättvisor.’”
Anledningen till att jag tar upp den här krönikan är att skribenten är en idiot.
Jag är inte så naiv att jag skulle hävda att Sverige är jämställt. Såklart inte. Jämställdhet är en blåögd illusion, något vi aldrig kommer uppnå, men det är en annan femma. Mer jämställt kan det i alla fall bli.
Men tillbaka till krönikörens idioti. Hon radar här upp fem exempel som ska visa vilken sexism hon utsätts för. Låt oss försöka se dem med andra ögon, shall we?
07:30 Morgonrusning i tuben. Det är trångt, och en 30-årig man råkar gå emot en ung kvinna. Kvinnan vänder sig om, ser mannen, och, på grund av sin väldigt stereotypa bild av 30-åriga män, antar att mannen antastar henne. Den stackars mannen blir outad som pervo inför hela vagnen.
Nej, jag kan inte vara säker på att hon inte hade rätt, att det var ett läskigt litet pervo. Men det känns som en väldigt tveksam situation, och (som vidare exempel ska visa) skribenten har inte världens bästa omdöme.
12:00 Ett gym. Både kvinnor och män motionerar. Bara männen hörs. Vilka sexister!
17:00 En kille har blivit av med sin cykel. En kvinnlig bekant erbjuder honom sin. Lite förläget säger han att han inte tror att han kan cykla på en damcykel.
Jaha? Jag är inte heller så bra på att cykla damcykel. Är jag sexist? Visst, sexistiskt av samhället att ge män och kvinnor olika sorters cyklar, men är det riktat mot kvinnorna? Kan alla kvinnor cykla herrcykel?
19:10 En ung kvinna är ute. Plötsligt ser hon en man som tycks spana in henne. Herregud!
Undra om hon blivit lika förnärmad om mannen varit en hunk med flörtigt mörkblå ögon.
21:30 En man är ute och går. Det är mörkt, och han är på väg hem. Framför sig ser han en ung kvinna, som sneglar över sin axel. Han ser hur hon grabbar tag i sin nyckelknippa, där hela rape-kittet hänger fullt synligt.
Vänta… vem var det som utsattes för sexism? En kvinna som hörde steg bakom sig, och blev rädd, eller en man som, baserat på ren fördom, antogs vara våldtäktsman?
Tanke ett: Krönikören är en apa.
Tanke två: Det är apor som den här som ger jämlikhetskämpar ett dåligt rykte.
Tanke tre: Vi vet att kvinnor inte har det helt lätt i livet. De utsätts för mer våld, har lägre löner und so weiter. Men vad i helvete ska en dag göra, bara för att den kallas ”kvinnodagen”? (Notera att det senare inte var en retorisk fråga. Om någon vet vad poängen med kvinnodagen är, snälla upplys mig.)
Jag antar att skribentens poäng var att hennes kompis tyckte att det var pinsamt att cykla på en damcykel, inte att det var svårt. Jag menar, så stor skilnad mellan herr- och dam-cyklar är det inte, inte om man inte råkar ha på sig typ kjol. Annars håller jag med dig, det är knappast som att mäns stönanden på gym är ett stort samhällsproblem.
Internationella kvinnodagen är väl liksom till för att man ska kunna säga att man uppmärksammar kvinnors rättigheter i typ en dag och fortsätta som vanligt de andra 364 dagarna. Det är rätt onödigt. Men var inte det länge sen?
Jag tänkte också att det kunde vara det, men ärligt, hur många killar finns det idag som tycker det är pinsamt att cykla damcykel?
Det är nästan lika många killar på damcykel som tjejer på gatan idag. Det är ingen enormt aktuell grej precis.
Och jo, det här är en gammal krönika. Men jag har varit för lat för att skriva det tidigare(A)
håller med dig på mycket, och ki på allt.
tror dock själva grejen med mannen som 'förföljde' henne var att kvinnor känner sig otrygga, inte att just den mannen gjorde nåt fel.