The Garden of the March Hare

Vad är det med uppföljare (filmerserier där uppföljare varit planerade räknas inte) som gör att de nästan alltid visar sig vara skräp. Kanske är det för att uppföljare för det mesta kan leva på sina föregångares framgång, och de som gör den helt enkelt inte bryr sig? Kanske är det för att de relativt kunniga regissörerna som skapade ettan nu börjat gå vidare mot större saker, och bara förlorare kämpar med att skapa uppföljare till filmer som helt klart inte är gjorda för att följas upp. Kanske. Jag vet inte.

Men jag vet att Son of the Mask, uppföljaren till The Mask, är hemsk. Som anal jävla våldsfisting, för att vara exakt. Inget man vill ha att göra med, alltså.
Jamie Kennedy gör väl ett hyffsat acceptabelt jobb när han spelar utan masken, och hans insatts kan väl i ett mörkt rum misstas för riktigt skådespeleri. Men vem var idioten som kom med idén att byta ut gummiansiktet Jim Carrey, och hans gröna flint, mot en totalt stelopererad Jamie, med en morotsorange plastfrissa? Sämsta skådespelarinsatsen någonsin. Och att på något sätt försöka modernisera filmen genom att byta ut de musikaliska elementen i första filmen (Kuban Pete, Hey Pachino, m. fl.) mot "modernare" musik? I mean Jesus Christ! Hemskare scen i en film än den när "masken" leder dansen på firmafesten får man leta efter.
Sen, som om denna våldtäkt på tittarnas goda filmsmak inte räckte, slänger de även in lite nordisk mytologi. Felaktig nordisk mytologi.

Filmens egentligen enda riktiga behållning är scenerna där en (relativt dåligt) animerad bebis slåss mot hunden, på diverse spektakulära sätt.
Betyg då? Jaa... Hur sätter man betyg på en filmmässig spark i skrevet från en tantfarbror med muskulösa vader och stålhätteförstärkta militärkängor modell större?

För att vidare illustrera filmens hemskhet kommer här ett utdrag ur wikipedia artikeln som handlar om priserna/nomineringarna filmen fick:

2005 Golden Raspberry Awards

Eight Nominations:
* Worst Picture
* Worst Actor (Jamie Kennedy)
* Worst Supporting Actor (Alan Cumming)
* Worst Supporting Actor (Bob Hoskins)
* Worst Director (Lawrence Guterman)
* Worst Screenplay (Lance Khazei)
* Worst Remake or Sequel
* Worst Screen Couple (Jamie Kennedy & "Anybody stuck sharing the screen with him")

Won:
* Worst Remake or Sequel


Überhemsk Plastfrilla någon?

Alla vet väl vid det här laget vad Wii är. Den "revlolutionerande" konsolen. Konsolen som kan njutas av hela familjen. Konsolen med de roligaste och mest orginella spelen.
Well, först och främst: Revolutionerande, my ass! Hela grejen att gyro-funktionen skulle vara nyskapande, orginell eller "revolutionerande" är skrattretande. Jag vet inte riktigt vem som var först med det hela, men jag vet att det iaf fanns redan till NES (Duck Hunt släpptes i japan -84).
Men Nintendo är smarta. Mycket smarta. De lyckades lura nästan hela spelvärlden att de fakiskt kom med ett nytt koncept. Och på tal om deras koncept, hur kommer det sej att, när Sony och Microsoft utannonserade sina båda kommande bestar till konsoler, med tredubbla processorer, extremdyra grafikchip med förmåga att rendera grafik i full HD-upplösning, inbyggda Blu-ray-spelare, avancerade ljudprocessorer förberedda för Dolby True HD och väl utbyggd internetkompabilitet, Nintendo istället valde att gå i en helt annan riktning? En riktning som inte var fokuserad på grafiken.

Joo, jag (och detta är jag inte precis ensam om) är ganska säker att det har ganska mycket good ol' fashion snålhet. "HD verkar dyrt, vi gör som vi brukar och säljer gammal teknik i ny förpackning".
För Wii är faktiskt, vad ni än vill tro, i grund och botten en Gamecube, invärtes. Nästan helt och hållet. Teknik som dels tillverkats redan, och idag kostar ören att tillverka. Nintendo slungar ned sex år gamla komponenter i ett nytt, fräscht, vitt plastskal och till säljer de inget mindre än ett av historiens dyraste speltillbehör (en Wii-kontroll + en nunchuk (den andra lilla plastgrunkan) kostar ju lika mycket att köpa som en ny cykel(!!)) och vips: hutlöst mycket vinst per såld enhet, medan Sony och Microsoft fortfarande sliter med svindyra tillverkningskostnader.

Men, förutom det, har jag väl inte så mycket emot konsolen i sig. Men roligast spel vet jag väl inte om jag skulle säga; ärligt talat finns det inte så många riktigt bra spel över huvud taget. Det finns förstås Mario (Galaxies that is, inte skräpspelet Mario & Sonic at the Olympic Games), så klart, och Zelda. Och en del andra som faktiskt är riktigt bra. Men inte jättemånga. Och i många av de spelen som släpps till Wii känns hela gyro-funktionen krystad, och de flesta väljer att helt enkelt spela som ett vanligt spel, med vanlig kontroll.
Men nu ska jag inte klaga mer på Wii, för sanningen är att det säljer de andra konsollerna sönder och samman.

Istället ska jag klaga på (se: fullkomligt spy galla över) Wii Sports. För ärligt talat är det inte bra. Alls. Istället för att vara ett spel där skicklighet belönas (eller för den delen spelar in över huvud taget), så är det ett nästan slumpbaserat spel med en kontroll så sladdrig att det får... något väldigt (väldigt) sladdrig, att verka fast.
Jag kastade hårdare på baseboll-delen när jag bara viftade slumpmässigt med kontrollen än när jag faktiskt försökte och på golfen slås de bästa slagen när man drar kontrollen uppifrån och ner, istället för att svinga.

Det är helt enkelt skräp. Borde med hjälp av en gigantisk medeltida katapult slungas ut i yttre stratosfären (någon som vet precis var yttre stratosfären ligger?) för att sedan skjutas ned med diverse tunga artilleripjäser. Jag hatar Wii sports.


Hur man vinner? Aah, vifta lite slumpmässigt med pinnen, vi vet inte själva faktiskt.
(Nintendos officiella kommentar)

Jag gillar inte Gay-galan. Jag har inget emot "Gay-samhället", eller homosexuella i allmänhet. Men gay-galan klarar jag inte. Det är inte det att jag inte unnar våra kära homosexuella rätten till en egen gala, inte alls. Men hade jag varit bög hade jag blivit skitsur. För galan gör ju allt det vi så noga undviker att göra; generalliserar, stereotypiserar och sorterar människor efter vem de helst skulle vilja sätta på.
På galan kommer en enorm samling pseudo-kända rumppirater (om någon känner sig kränkt ber jag om ursäkt), deras entourage, en samling dittvingade politiker, samt Peter Jöback (som i år enbart var nominerad till lite mer än en femtedel av priserna) mötas och "mingla" lite. Efter detta kommer pris utdelas och någon gammal (last year is just soooo last year) schlagerlåt kommer kommer framföras (för alla vet väl att bögar bara ääääääälskar schlager).

Så, för att summera, alla bögar är schalgerälskande Peter Jöbackkopior (dock utan skivkontrakt).



Peter Jöback - The single största personen någonsin, tätt
följd av Einstein, Freud och killen som uppfann dubbelhäftande
tejp. What is up med det the use of min fina svengelska will
dock be ett mystery.


(Notera att jag, av principsak (och på grund av minnesproblem) inte tittade på Galan, som gick av stappeln ikväll (kanske fortfarande pågår?) och vet därför inte hur många pris Jöback faktiskt mottog.)

too-de-loo! (<----Flamboyantly Gay)

Skräp - om småfet White trash själv får välja.