Dekadens 1.5
Innan jag tar mig tid att knappa ner mastodontinlägget om språkdekadens (vilket jag ska försöka ha klart innan månadsskiftet) måste jag göra ett mellaninlägg för att belysa något som stör mig.
”Surprice, idioten ska gnälla mer”.
Mobiler borde inte ha högtalare. Mobilhögtalare är ett helvete. Ha mobilen i fickan, på vibrator, som vettigt folk. Jag kan väl, i viss mån, klara av störiga ring- och smssignaler. De är i alla fall tillfälliga. Men en grupp människor (som genom detta auto-kategoriseras som dekadenta) har fått för sig att högtalarna är till för att spela musik när man befinner sig utanför hemmet. Till exempel på en buss eller i en affär. Detta är fel. FEL.
När jag sitter på en buss vill jag inte tvingas lyssna på en pubertal idiots dåliga (jo, alla som tror att detta är ett OK sätt att använda högtalarna har dålig musiksmak) musik. Skona mig, snälla. Och inte slutar pinan där. Är man dekadent, men ligger på ett stadium strax över högtalarstadiet, så har man oftast inte hjärna nog att skaffa ett par vettiga hörlurar. Det är små, plastiga saker, som spelar lika mycket musik in som ut, och det är musik på högsta volym. Om jag står tre meter bort och kan höra texten, då är det dags att antingen sänka volymen eller byta lurarna.
Jävla puckon, sluta förpesta min vardag.
*surprise
baktala inte dekadens! dekadens är ett fullt respektabelt ord. <i>vulgärt</i> är väl typ lite mer passande, det får mig inte att tänka på Charles Baudelaire i alla fall.
kodmisslyckande )':
Indeed, är det inte plågsamt till den grad då hammare i öronen tycks nådigt. Det är sant att musiken alltid är dålig. Det är sant att de är förbenade spånhuvuden till idioter. Och inte nog med det har de alltid förskräckligt dåliga högtalare på sina mobiler, så satanskapet låter helt skorrigt och förfärligt också.