The Garden of the March Hare

Jag bor i ödemarken. Önneköps Vång är troligen den plats som ligger längst bort från allt, näst efter Sibiriska tundran. Därför, för att ta mig från och till skola, vänner och flickvän, åker jag kompletteringstaxi, som är lite som en buss som hämtar på specifika, förbokade, adresser.

En annan person som åker kompletteringstaxi, och som jag ibland råkar bli tvungen att åka med, är en äldre dam. Hon är väl i de sena sextio, möjligtvis tidiga sjuttio, och bor i ett nedgånget vrak till hus. I princip varje dag tar hon, på morgonen, kompletteringstaxin in till Hörby (det närmsta en stad vi kommer här ute) och på kvällen kompletteringstaxi hem.

Damen har en hobby. Det råkar vara så att hennes hobby är enda anledningen till att hon åker till Hörby (förutom, antar jag, för att köpa mat då). Hennes hobby är enkel: på morgonen tar hon med sig sina väskor, tomma, under dagen fyller hon dem med diverse skatter, som hon hittar i byns många soptunnor, och sedan tar hon med det hem. Det hela har lett till att hennes hus, för att inte säga hennes person, är en sanitär olägenhet. Hon luktar helt enkelt skit.

Så, där sitter man i taxin, och ser tanten kliva in i sätet bakom. Satan. Lite diskret övergår man till att andas genom munnen, och försöker att inte vända blicken mot henne, av rädsla att ögonen ska börja tåras, som när man hackar lök. Då kör hon in sitt huvud mellan de två främre sätena, och vänder sig mot föraren. Hon älskar att ha diskussioner med föraren. Döda mig.

Idag var det ingen skillnad. Fram med huvudet, och börja diskutera. Dagens ämne var en lokalnyhet, nämligen att någon huligan hade levt rövare på postlådor. Tio, tjugo stycken hade slagits sönder i lördags kväll. Ajabaja, tanten gillar inte. Hon börjar beklaga sig på den yngre generationen, och diskuterar på det där sättet som äldre gärna gör. Varje gång föraren sagt något, lägger tanten in ett sådant där utdraget ”jaaaaaa”, som säger ”ja, jag registrerar att du säger något, men bryr mig inte det minsta om vad det är, så länge det inte exakt bekräftar det jag säger, eftersom jag är äldst och jag vet bäst.”

Men det hela tar inte slut vid att beklaga sig på ungdomen (medan hon ganska odiskret sneglar på mig), hon har vidare teorier om vad som ligger bakom.

Tanten talar:

”Jaaaaaaa, de har för mycket fritid, och spelar en massa datorspel, och slåss och skjuter. Och har de då knarkat och druckit alkohol så tror de att det är så man ska göra i verkligheten.”

Mycket riktigt det tanten påpekar. Studier av historiska skrifter har visat att saker som mord, krig och allmänna våldsamheter inte alls existerade innan datorspelen uppfanns, och spred hemskheterna. Just brevlådevandalism som det här har haft ett enormt uppsving sedan det nya spelet whack-a-Mailbox släpptes häromveckan.

Tanter, for the win!