Välkommen till hoodet!
Jag hatar egentligan idrottsdagar. De suger. En massa människor tvingas utöva sporter som de inte har något intresse i, och det enda man tycker är det minsta roligt är att ligga/sitta i stora högar och sova/äta.
Jag hade redan på förhand börjat skriva en hatblogg om ämnet, då vi idag spelade Aghard Open, men tvingas nu motvilligt erkänna att jag hade roligt.
Volleyboll stod på schemat, och klassen var uppdelad i två delar: Indianerna och gangstah:na. Apfrän som man är var man såklart en stenhård gangstah, med alla fåniga poser och krystade repliker som det innebär.
Fjantig utstyrsel åsidan, det var roligt. Vi spelade otroligt bra (eller i alla fall bättre än de flesta av våra motståndare) och efter en lång rad ytterst spännande matcher var vi i A-slutspel.
Spänningen var på topp, och efter ytterligare två vunna matcher stod vi inför den avgörande. Om vi vann eller spelade lika var vinsten vår, men om vi förlorade blev det målskillnaden som fick avgöra.
Ja, i en perfekt värld hade vi väl smiskat rumpa med våra motståndare, och stått som stolta vinnare, men de visade sig vara allt för bra. Så, målskillnaden fick avgöra, och tro fan om vi inte hade precis samma jävla målskillnad som de vi förlorat mot. Internt möte fick avgöra, och eftersom de spöat oss blev det en irriterande andraplats.
Men man får väl vara nöjd med det, och att vi faktiskt slapp vinna en stor burk ischoklad från netto.
Fred ut!
Jag hade redan på förhand börjat skriva en hatblogg om ämnet, då vi idag spelade Aghard Open, men tvingas nu motvilligt erkänna att jag hade roligt.
Volleyboll stod på schemat, och klassen var uppdelad i två delar: Indianerna och gangstah:na. Apfrän som man är var man såklart en stenhård gangstah, med alla fåniga poser och krystade repliker som det innebär.
Fjantig utstyrsel åsidan, det var roligt. Vi spelade otroligt bra (eller i alla fall bättre än de flesta av våra motståndare) och efter en lång rad ytterst spännande matcher var vi i A-slutspel.
Spänningen var på topp, och efter ytterligare två vunna matcher stod vi inför den avgörande. Om vi vann eller spelade lika var vinsten vår, men om vi förlorade blev det målskillnaden som fick avgöra.
Ja, i en perfekt värld hade vi väl smiskat rumpa med våra motståndare, och stått som stolta vinnare, men de visade sig vara allt för bra. Så, målskillnaden fick avgöra, och tro fan om vi inte hade precis samma jävla målskillnad som de vi förlorat mot. Internt möte fick avgöra, och eftersom de spöat oss blev det en irriterande andraplats.
Men man får väl vara nöjd med det, och att vi faktiskt slapp vinna en stor burk ischoklad från netto.
Fred ut!
Kommentarer
Trackback