Hej, jag heter gryningspyromanen
Gryningspyromanen är massmedias föga fantasirika namn på praktpuckot som kutat runt och tuttat fyr på byggnader till höger och vänster under en längre period. Ingen kille man vill leka med alltså.
För ett antal månader sedan läste jag i Metro. Såhär i efterhand kan jag inte erinra mig detaljerna i artikeln, men budskapet var ungefär ”gryningspyromanen är fångad, vi kan bara inte bevisa att det var han som gjorde det.” Tydligen har samme man skickats ut och in upprepade gånger utan att man lyckats bevisa något.
Okay, let’s recap:
”Vi kan inte bevisa”.
That is:
”KAN INTE BEVISA”.
Jag pratade med en vän om detta. Jag framhöll idiotin i att säga att han gjorde det, men att det inte kan bevisas. För då vet man ju faktiskt inte.
Vännen hävdade att man visst kunde veta, även om man inte kunde bevisa.
Häromdagen var gryningspyromanen i tidningen igen. Och shit-Elvis, killen som man inte kunde bevisa gjorde det är inte längre misstänkt.
Men media ursäktar sig minsann inte. Istället slänger kvällsposten (och även Metro och Skånskan, med mindre ändringar, men samma kärnpunkt och i princip samma ordval) upp det här:
Gryningspyromanen begär skadestånd
I måndags blev den så kallade Gryningspyromanen åter en fri man. Han släpptes efter att ha avtjänat ett fem månader långt fängelsestraff för flera brott. Dock ingen anlagd brand. Redan för en vecka sedan begärde han skadestånd för den tid han suttit häktad misstänkt för att ha anlagt flera bränder i Skåne.
Juicebar? Va? Vad fan snackar de om? Om han inte satte fyr på något, inte fan är han väl gryningspyromanen? Har han inget namn? Är hela den svenska journalistkåren efterblivna? Är Elvis verkligen död?
Döda något.