The Garden of the March Hare

Det var med smått sorgsna, men inte särskilt överraskade, steg som jag idag åter igen tog steget ut i singelvärlden. Vad ska man säga? Grattis Becca, Jessica, Thea, Hedda, Sofie, Sofie, Nicco, Alexandra, Emy, Hanne, Hanne å Stoffe antar jag.

Jag kan inte säga att jag är särskilt "förkrossad". Jag kommer inte gråta mig själv till sömns, bli emo och skära mig med ett stort urval av knivar eller hoppa från en mycket hög plats till en mycket lägre plats med avsikt att förpassa mig själv till past tense (dock kan det hända att jag gör det utan den avsikten, då det, trotts allt, är mycket, mycket skoj). Istället ska jag se de possitiva i det hela: Jag slipper ha den där, lilla, men ack så irriterande, känslan av skyldighet när jag strular med andra tjejer (I use comedy as a defence mechanism=)).
Och sen tror jag inte heller att detta nyblivna singelskap kommer hålla särskilt länge (självsäkerhet är A och O), även om jag tror jag ska njuta av (och utnyttja) det lite. Again: Grattis Becca, Jessica, Thea, Hedda, Sofie, Sofie, Nicco, Alexandra, Emy, Hanne, Hanne å Stoffe.

Aja, gott folk, det var allt från mig!
Peace Out!