The Garden of the March Hare

Tystnaden är total. Tvåan är uppräknad, och bara ettan är kvar. De som sitter på läktaren vet att det är nu det gäller; antingen blir det förstaplats, eller ingen plats på podiet alls.
Kuvertet öppnas, och mannen med micken harklar sig.
- Linus Svensson, Frostaskolan!
Sakta reser jag mig, och sträcker ut mina armar. Priset får vänta, detta måste sägas
- I am King of Nerds. My will, be done!

Eller, nej. Inte riktigt. Jag kom på en pinsam fyrtiondeplats, med pinsamt låga 14 poäng. Nån tjej från... wherever, vann det hela, och fick en mindre penningsumma, en grafräknare och ett antal böcker om matematik. Och kanske man ska vara glad, jag är inte den absolut största nörden i Sverige, trotts allt.
Sedan var det tåget igen, så på stationen passade jag på att ladda upp. Som alla vet krossar Burger King McDonalds any day of the week, så det fick bli en Angus, följt av en sjukligt liten, och sjukligt dyr, Ben and Jerrys Cookie Dough från närmsta pressbyrån. Nu var mitt socker/fett/saltbehov tillfredsställt för tillfället, men för att inte förlora energin under den drygt 4h och 20min långa tågresan inhandlades en påse Riesen (gubbgodis någon?), en påse Gott och Blandat och en Coca Cola. All set.
Resan börjar bra, men snart slår tristessen till med full kraft, och i min desperata jakt på något att göra börjar jag kasta med min Colaflaska, något som snart leder till en halvstor bula i huvudet, och en molande värk i mellangärdet. Dum idé.
Klockan halv elva på kvällen inträffar det första positiva på hela dagen: vi (jag och Ragnar) upptäcker att vi fått fel tid, och är framme en hel timme innan vi trodde vi skulle vara det. En bilresa, en halvdan tvättning och ett toalettbesök senare, klockan 00.04, finner jag mig liggande i min egen sköna säng. Lyckan är total.

När jag vaknar på morgonen känns allt bra. Jag är utvilad, och har lyckats driva bort alla mattetankar, men efter frukosten upptäcker jag till min fasa att min tidigare så välfungerande, om än otränade, tonårskropp någon gång under natten bytts ut mot en medelstor ansamling kompost och kemiskt avfall, sammanhållet av tunna strimlor tantkött. Och här sitter jag nu, med en uppenbarligen rubbad metabolik, och känner för att häva ur mig allt som finns, och någonsin funnits, i min kropp, tills jag bara är ett tunt skal av ovan nämnda tantkött. Usch.


Enkelbiljett bort från skiten, tack!