The Garden of the March Hare

Idrottsdagar. "Tillsammansdagar". Jippi, typ. Varför vi har dem är för mig att mysterium. I slutändan är det enda riktigt roliga att ligga/sitta i stora högar, snacka skit och kränga skräp. Allt det andra är bara utfyllnad, och oftast grymtar alla lite lätt när de måste iväg och spela något. Meeeeen, jag antar att det skulle vara svårt för skolan att rättfärdiga en hel dag där alla bara slappar och snackar. Och då skulle nog hälften sticka hem direkt. Dilemma.

Aaanyhow, dagens Idrottsdag var en med ett mycket fånigt namn: "Multiboll". Man hör på namnet hur "skoj" det är. Pingis, Volleyboll, basket och innebandy skulle avverkas, och innan spelandet började stod vi inför att val: Spela seriöst, kanske vinna och få alla att bli arga, eller oseriöst, förlora, göra alla andra irriterade, och ha så jävla kul. Eftersom detta troligen var vår sista tillsammansdag hade de flesta sagt i förväg att vi inte skulle ta något på allvar. Men såklart är det få som kunde hålla detta, och klassen delades upp i två läger: De som var seriösa, bestående av bland annat Broberg (som var skitsur på alla som han ansåg var oseriösa, men som själv tog max 10 bollar på volleybollen, på hela dagen) och de som inte kunde bry sig mindre, ledda av ingen mindre än undertecknad, och såklart Haskel. And the war was on. De som var seriösa var skitsura på de oseriösa, och de oseriösa ryckte på axlarna och gick och åt. Och vilken stämning det blev på lågan. Alla var konstant sura (utom jag, som flummade runt och såg allmänt glad ut), och hatet låg i hallarna som en smygande fis som ingen vill erkänna. Vår klass var inblandad i ett lite större "slagge", som jag inte orkar gå in på i detalj, och resultaten i matcherna kan jag bara gissa mig till.

Idrottsdagar. "Tillsammansdagar". Skitskoj, verkligen.