B!
Glöm Smallville, glöm Angel, glöm Moonlight. Glöm alla B-serier du någonsin sett. Den ultimata skräp-tv:n är här, och från och med nu kommer B stavas: Flash Gordon.
Jag har länge noterat den överusla reklamen till fanskapet, där, vad jag inte kan gissa är något annat än en underbetald - för att inte säga underklassig - kör, skrålar "Flash! Ah-aaah!" till en rad klipp från serien, visade på ett ytters övercoolt serietidiningsbaserat sätt. Dåligt är bara förnamnet. Men det slutar inte där, för än värre är nämligen själva klippen, som känns som fåneri, korspollinerat med bajsnödiga situtaioner, halvtramsiga dialoger och billiga klichéer.
Att det skulle vara dåligt var på något vis underförstått, men hur dåligt det var greppade jag inte riktigt förän jag faktiskt såg det.
I avsnitt ett förstår vi direkt att flash är snabb (precis som namnet antyder; serietidningar har aldrig anklagats för att vara subtila när det gäller namnets koppling till personen, kolla bara på vad huvudpersonen i Speed Racer heter - Speed Racer) och att han precis vunnit ett maraton. Hans före detta fruntimmer infinner sig, då hon gått och blivit reporter, och gör en intervju med Flash. Här får man reda på att, förutom att han är snabb, så är han ganska mycket en förlorare, som fortfarande bor hos mamsen.
Vi gör ett hopp i storyn, och Flash har nu börjat undra om hans expirerade farsgubbe verkligen är så expirerad, eller om han i själva verket sugits in genom en portal, till en annan värld. Samtidigt som han brottas med detta, tillsammans med ex:et, så springer en plåtgubbe från ovan nämnda andra värld runt och gör puré av diverse folk och fä.
Vi hoppar igen, och Flash, före detta fruntimmret och farsgubbens skumme kollega befinner sig i mamsens kök, tillsammans med den ondskefulle plåtgubben. Före detta fruntimmret får en snilleblixt och elchockar den vandrande konservburken med sladden från mamsens blender.
Vad som händer efter detta vet jag inte riktigt, då jag blev så förvånad här att jag tappade koncentrationen. Inte trillar plåtgubben ihop på ett normalt plåtgubbevis, och inte faller han sönder till små plåtgubbebitar, som man också kunde föreställt sig. Inte alls. Istället förvandlas den till smet.
Grön snorbaserad slemsmet. Precis samma smet som människorna som blev puréade blev till. Varför?
Fick tyvärr inte tag på den dråpligt utformade järnmannen. istället kommer
här en bild på Fruntimmret och Flash "mama's boy" Gordon.
Jag har länge noterat den överusla reklamen till fanskapet, där, vad jag inte kan gissa är något annat än en underbetald - för att inte säga underklassig - kör, skrålar "Flash! Ah-aaah!" till en rad klipp från serien, visade på ett ytters övercoolt serietidiningsbaserat sätt. Dåligt är bara förnamnet. Men det slutar inte där, för än värre är nämligen själva klippen, som känns som fåneri, korspollinerat med bajsnödiga situtaioner, halvtramsiga dialoger och billiga klichéer.
Att det skulle vara dåligt var på något vis underförstått, men hur dåligt det var greppade jag inte riktigt förän jag faktiskt såg det.
I avsnitt ett förstår vi direkt att flash är snabb (precis som namnet antyder; serietidningar har aldrig anklagats för att vara subtila när det gäller namnets koppling till personen, kolla bara på vad huvudpersonen i Speed Racer heter - Speed Racer) och att han precis vunnit ett maraton. Hans före detta fruntimmer infinner sig, då hon gått och blivit reporter, och gör en intervju med Flash. Här får man reda på att, förutom att han är snabb, så är han ganska mycket en förlorare, som fortfarande bor hos mamsen.
Vi gör ett hopp i storyn, och Flash har nu börjat undra om hans expirerade farsgubbe verkligen är så expirerad, eller om han i själva verket sugits in genom en portal, till en annan värld. Samtidigt som han brottas med detta, tillsammans med ex:et, så springer en plåtgubbe från ovan nämnda andra värld runt och gör puré av diverse folk och fä.
Vi hoppar igen, och Flash, före detta fruntimmret och farsgubbens skumme kollega befinner sig i mamsens kök, tillsammans med den ondskefulle plåtgubben. Före detta fruntimmret får en snilleblixt och elchockar den vandrande konservburken med sladden från mamsens blender.
Vad som händer efter detta vet jag inte riktigt, då jag blev så förvånad här att jag tappade koncentrationen. Inte trillar plåtgubben ihop på ett normalt plåtgubbevis, och inte faller han sönder till små plåtgubbebitar, som man också kunde föreställt sig. Inte alls. Istället förvandlas den till smet.
Grön snorbaserad slemsmet. Precis samma smet som människorna som blev puréade blev till. Varför?
Fick tyvärr inte tag på den dråpligt utformade järnmannen. istället kommer
här en bild på Fruntimmret och Flash "mama's boy" Gordon.
Flight of the Conchords Goes Sweden!
För en väldans massa tid sedan gick jag ut i bloggen och tipsade er alla om Komiker-/musikerduon Flight of the Conchords, som då var min senaste musikaliska upptäckt. Jag visste att de två nyzeeländska herrarna hade gjort succé i USA, och gått och skaffat sig sin egen serie, men eftersom jag även visste vilka skräpserier svensk tv för det mesta köper in (det finns förstås undantag) tänkte jag inte så mycket på det, utan laddade ner deras musik och var nöjd.
Men hör och häpna, kanalen som vi alla minst av allt förväntar oss visa något som helst av kvalité, SVT 2, går nu och köper in, inte bara serien, utan även live-uppträdandet som startade det hela.
Jag kanske borde skrivit det här inlägget i början av veckan, eftersom ni nu kommer ha missat både deras liveuppträdande, och första delen av deras serie, men jag var (you guessed it!) för lat.
Kanalen är alltså SVT 2, och tiden är 21.30, varje fredag.
Missa inte!
Men hör och häpna, kanalen som vi alla minst av allt förväntar oss visa något som helst av kvalité, SVT 2, går nu och köper in, inte bara serien, utan även live-uppträdandet som startade det hela.
Jag kanske borde skrivit det här inlägget i början av veckan, eftersom ni nu kommer ha missat både deras liveuppträdande, och första delen av deras serie, men jag var (you guessed it!) för lat.
Kanalen är alltså SVT 2, och tiden är 21.30, varje fredag.
Missa inte!
The government owns us all.
Har någon här sett V för Vendetta?
Jag har, i alla fall, och såg den senast för att par dagar sedan, med lille Fia-Slem (kolla Fia, det är Spatler!). Det var en ganska trevlig kväll, med choklad, film och fånigt grimaserande.
Men trevliga kvällar är av litet intresse för er, mina läsare, och det var inte heller på detta jag tänkte fokusera min blogg.
Istället satt jag och tänkte på Storebror. Framtidsvisionen i V för Vendetta är väl i vissa avseenden ett worst case scenario, men smyg-konspirationsteoretiker som man är kunde man inte annat än fundera lite på hur långt vi faktiskt tagit oss på vägen mot detta.
Igårkväll klubbades FRA-lagen igenom, trotts högljudda protester runt om i landet. Lagen tillåter sveriges försvar att avlyssna dina telefonsamtal och läsa dina mejl, helt utan varken brottsmisstanke eller ansökan om tillstånd.
Visst, innan det klubbades igenom gjordes några mindre sistaminuten-ändringar, som gjorde marginellt svårare att kunna lyssna av, och många av motståndarna till förslaget, inom regeringen, såg detta som en seger, och röstade sedan glatt ja på förslaget. De hävdade att de nu blivit försäkrade om att förslaget inte skulle invadera den personliga integriteten.
"Inte invadera den personliga integriteten". Laghelvetet ger regeringen rätten att läsa våra mejl och lyssna på våra samtal bäst fan de vill. Hur i helvete ska detta inte invadera den personliga integriteten?
Är det inte sånt här man har folkomröstning till? Jag trodde detta var ett demokratiskt land. Jag menar, hade vi röstat om detta hade förslaget aldrig gått igenom. Någonsin.
När vi nu pratar om konspirationsteorier (They know your every moveO_o) och Storebrors ondska vill jag passa på att rekomendera en fantastisk onlinefilm, Zeitgeist. Zeitgeist må inledningsvis (ca 10 min eller så) vara väldigt seg, och efter det handla om religion (en del som faktiskt också den är väldigt intressant), men efter detta kommer vi till delen som är aktuell, och som är mycket, mycket intressant. That is all.
Jag har, i alla fall, och såg den senast för att par dagar sedan, med lille Fia-Slem (kolla Fia, det är Spatler!). Det var en ganska trevlig kväll, med choklad, film och fånigt grimaserande.
Men trevliga kvällar är av litet intresse för er, mina läsare, och det var inte heller på detta jag tänkte fokusera min blogg.
Istället satt jag och tänkte på Storebror. Framtidsvisionen i V för Vendetta är väl i vissa avseenden ett worst case scenario, men smyg-konspirationsteoretiker som man är kunde man inte annat än fundera lite på hur långt vi faktiskt tagit oss på vägen mot detta.
Igårkväll klubbades FRA-lagen igenom, trotts högljudda protester runt om i landet. Lagen tillåter sveriges försvar att avlyssna dina telefonsamtal och läsa dina mejl, helt utan varken brottsmisstanke eller ansökan om tillstånd.
Visst, innan det klubbades igenom gjordes några mindre sistaminuten-ändringar, som gjorde marginellt svårare att kunna lyssna av, och många av motståndarna till förslaget, inom regeringen, såg detta som en seger, och röstade sedan glatt ja på förslaget. De hävdade att de nu blivit försäkrade om att förslaget inte skulle invadera den personliga integriteten.
"Inte invadera den personliga integriteten". Laghelvetet ger regeringen rätten att läsa våra mejl och lyssna på våra samtal bäst fan de vill. Hur i helvete ska detta inte invadera den personliga integriteten?
Är det inte sånt här man har folkomröstning till? Jag trodde detta var ett demokratiskt land. Jag menar, hade vi röstat om detta hade förslaget aldrig gått igenom. Någonsin.
När vi nu pratar om konspirationsteorier (They know your every moveO_o) och Storebrors ondska vill jag passa på att rekomendera en fantastisk onlinefilm, Zeitgeist. Zeitgeist må inledningsvis (ca 10 min eller så) vara väldigt seg, och efter det handla om religion (en del som faktiskt också den är väldigt intressant), men efter detta kommer vi till delen som är aktuell, och som är mycket, mycket intressant. That is all.
Cunningham Muffins makes the best breakfast!
Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Hur passar youtube-filmer in i detta tro?
Jag vill tacka Susanna "Pink" Bergström för det här underbara tipset.
Muffins...
Jag vill tacka Susanna "Pink" Bergström för det här underbara tipset.
Muffins...
Ready... Set...
Årets sportevenemang är snart här.
Fotbolls EM? Baah!
Finalerna i NBA? Yeah right!
Sommar-OS? Verkligen inte!
Om precis en vecka är det dags för den, genom tiderna, första LVAWFT.
Linus Vs. Alexandra WiiFitness Tournament, ska hållas i Skånes centrum, Hörby, och det ryktas att media redan börjat utpostera sig i närheten av arenan. Vem som vinner är förstås oklart, även om Linus (jag) är favorittippad.
För er som känner sig sugna på att betta lite på det hela är oddsen som följer:
Alexandra: 1287408739847618762364 x Pengarna
Linus: 1.00000012 x Pengarna
Jag skulle vilja säga att oddsen talar sitt eget språk. Lycka till Alexandra.
Du lär behöva det.
Fotbolls EM? Baah!
Finalerna i NBA? Yeah right!
Sommar-OS? Verkligen inte!
Om precis en vecka är det dags för den, genom tiderna, första LVAWFT.
Linus Vs. Alexandra WiiFitness Tournament, ska hållas i Skånes centrum, Hörby, och det ryktas att media redan börjat utpostera sig i närheten av arenan. Vem som vinner är förstås oklart, även om Linus (jag) är favorittippad.
För er som känner sig sugna på att betta lite på det hela är oddsen som följer:
Alexandra: 1287408739847618762364 x Pengarna
Linus: 1.00000012 x Pengarna
Jag skulle vilja säga att oddsen talar sitt eget språk. Lycka till Alexandra.
Du lär behöva det.
My penis beats everything!
För ett litet tag sedan råkade jag snubbla över den trevliga lilla sidan Sloganizer.net, som är en slogangenerator (var får man ens idén från?). Skriv in ett nyckelord och en rad slogans slumpas fram. Det roliga med slumpmässig generering av saker, i detta fallet slogans, där en utomstående person får vara med och bestämma ett nyckelelement är att det ibland kan bli väldigt fel. Som om man skulle få för sig att skriva in, till exempel, Penis på sloganizer.
Detta gjorde jag, och, som med alla goda ting, skulle resultatet visas i en lista. Listan räknar ner de trettio bästa slogans (sloganer? Sloganar? Sloganor?), och börjar på "Småkul" och går via "skojsigt" ända upp till "salivsprutande-skrattanfalls-kul".
Notera att inte alla slogans kommer kommenteras, för jag är lat.
30. Hallelujah, it’s a penis
29. Penis rocks
För att verkligen förstå det roliga här måste man känna till de dubbla översättningsmöjligheterna: Penis äger, och Pungkulor (Penisstenar, höhö).
28. Naughty little penis
27. Bigger. Better. Penis
26. And on the eighth day god created penis
Adam skapades på den sjätte dagen, och penisen på den åttonde? Hur såg han ut på den sjunde tro?
25. There’s only one thing in the world I want and that is penis
Kåt och ambitionslös, någon?
24. Penis, the freshmaker
Jag vill inte ens tänka på vad de menar...
23. Where’s your penis?
Ska jag peka, eller...?
22. I want more, I want penis!
Slutet för så många lesbiska relationer...
21. Penis, since 1845
Men... Innan dess...?
20. Penis? You bet!
Frågan till svaret: "Is that a...?"
19. Penis is better than chocolate
18. Penis, you’ve got it!
Taget ur en informationsvideo för 10åringar.
17. Follow your penis
16. Penis – empowering people
Så härligt sexistiskt.
15. Penis. The power on your side !
Sexismen fortsätter...
14. Penis, making people successful in a changing world
...och fortsätter
13. Swing your penis
12. The goddess made penis
Hon var väl ensam, antar jag...
11. Jesus loves penis
Han reste runt med tolv män, och var helt tydligt inte särskillt intresserad av kvinnor. Var det någon som blev överaskad?
10. Penis for president
George W. Bush's valkampanj.
9. Penis inside you
8. Penis is a female force
7. You better get your penis out
Detta är inte ett bra råd. Det lärde jag mig den hårda, bötesfällande vägen.
6. Don’t play with fire, play with penis
5. Penis – your personal entertainer
Look ma! I can do tricks!
4. Penis – Xtending service
3. Penis, the secret of women
Viker de in den, eller...?
2. Be young, have fun, taste penis
Gammelgrekiskt ordspråk
And the winner is... Drum roll please...
1. Penis for your kids!
Bahahahahahahahahahaha!
Jag lovar, nästa inlägg ska vara mer meningsfullt.
Detta gjorde jag, och, som med alla goda ting, skulle resultatet visas i en lista. Listan räknar ner de trettio bästa slogans (sloganer? Sloganar? Sloganor?), och börjar på "Småkul" och går via "skojsigt" ända upp till "salivsprutande-skrattanfalls-kul".
Notera att inte alla slogans kommer kommenteras, för jag är lat.
30. Hallelujah, it’s a penis
29. Penis rocks
För att verkligen förstå det roliga här måste man känna till de dubbla översättningsmöjligheterna: Penis äger, och Pungkulor (Penisstenar, höhö).
28. Naughty little penis
27. Bigger. Better. Penis
26. And on the eighth day god created penis
Adam skapades på den sjätte dagen, och penisen på den åttonde? Hur såg han ut på den sjunde tro?
25. There’s only one thing in the world I want and that is penis
Kåt och ambitionslös, någon?
24. Penis, the freshmaker
Jag vill inte ens tänka på vad de menar...
23. Where’s your penis?
Ska jag peka, eller...?
22. I want more, I want penis!
Slutet för så många lesbiska relationer...
21. Penis, since 1845
Men... Innan dess...?
20. Penis? You bet!
Frågan till svaret: "Is that a...?"
19. Penis is better than chocolate
18. Penis, you’ve got it!
Taget ur en informationsvideo för 10åringar.
17. Follow your penis
16. Penis – empowering people
Så härligt sexistiskt.
15. Penis. The power on your side !
Sexismen fortsätter...
14. Penis, making people successful in a changing world
...och fortsätter
13. Swing your penis
12. The goddess made penis
Hon var väl ensam, antar jag...
11. Jesus loves penis
Han reste runt med tolv män, och var helt tydligt inte särskillt intresserad av kvinnor. Var det någon som blev överaskad?
10. Penis for president
George W. Bush's valkampanj.
9. Penis inside you
8. Penis is a female force
7. You better get your penis out
Detta är inte ett bra råd. Det lärde jag mig den hårda, bötesfällande vägen.
6. Don’t play with fire, play with penis
5. Penis – your personal entertainer
Look ma! I can do tricks!
4. Penis – Xtending service
3. Penis, the secret of women
Viker de in den, eller...?
2. Be young, have fun, taste penis
Gammelgrekiskt ordspråk
And the winner is... Drum roll please...
1. Penis for your kids!
Bahahahahahahahahahaha!
Jag lovar, nästa inlägg ska vara mer meningsfullt.
Avdankad och talanglös ex-kändis? Börja blogga!
Linda "Jag-var-med-i-big-brother-en-gång-och-är-faktiskt-en-riktig-kändis" Rosing är ju, som vi alla vet, med i var och varannan artikel i skvallerblaskor vars användningsområde är ungefär samma som det hos en rulle dasspapper. Det var därför ingen överaskning att Expressen gick och gjorde en mycket intressant intervju med plastblondinen nu när hon gått och blivit (Jag citerar) "Hetast i bloggosfären".
Tryck på bilden för hela artikeln.
Tankar:
"Jag är supersingel"
Till skillnad från de vanliga singlarna, som inte kan böja kontaktanonser med sina bara händer eller skjuta desperata blickar med sina dumma blåa ögon då eller?
"Botox är min hobby"
Och jag som trodde du var en plastig blondin som var tvungen att fejka fram sitt utseende. Så fel man kan ha!
By the way, jag hörde att dina hobbys även inkluderade att förstöra Sveriges nöjesliv, och knulla dig fram genom den stureplaniska socitén, hur ställer du dig till det?
"Jag får äntligen visa att jag inte är en seriefigur eller ett freak"
Ja, bilden gör verkligen sitt jobb med att visa att du inte är ett freak...
Bara för att du en gång var med i Big Brother betyder inte att du har talang eller är en riktig kändis, vilket man tycker du borde märkt efter dina misslyckade musik-, film- och politikkarriärer, din självbiografi som inte sålde (vem fan tror du bryr sig om din uppväxt?) och din tjugodelars nät-såpa som tog slut efter tre avsnitt, som ingen ens har brytt sig om att titta på. Idag känner alla, på ett sätt eller ett annat, någon som varit med i en dokusåpa av något slag. Get over yourself!
Tryck på bilden för hela artikeln.
Tankar:
"Jag är supersingel"
Till skillnad från de vanliga singlarna, som inte kan böja kontaktanonser med sina bara händer eller skjuta desperata blickar med sina dumma blåa ögon då eller?
"Botox är min hobby"
Och jag som trodde du var en plastig blondin som var tvungen att fejka fram sitt utseende. Så fel man kan ha!
By the way, jag hörde att dina hobbys även inkluderade att förstöra Sveriges nöjesliv, och knulla dig fram genom den stureplaniska socitén, hur ställer du dig till det?
"Jag får äntligen visa att jag inte är en seriefigur eller ett freak"
Ja, bilden gör verkligen sitt jobb med att visa att du inte är ett freak...
Bara för att du en gång var med i Big Brother betyder inte att du har talang eller är en riktig kändis, vilket man tycker du borde märkt efter dina misslyckade musik-, film- och politikkarriärer, din självbiografi som inte sålde (vem fan tror du bryr sig om din uppväxt?) och din tjugodelars nät-såpa som tog slut efter tre avsnitt, som ingen ens har brytt sig om att titta på. Idag känner alla, på ett sätt eller ett annat, någon som varit med i en dokusåpa av något slag. Get over yourself!
100 Bortslösade hemmakvällar senare...
...sitter jag nu här, i full fart att sammanställa inlägg #100.
"Inte ett jävla jubileum till, för helvete" kanske ni nu tänker, då mitt ettårsjubileum inträffade för inte alls särskilt länge sedan, men lite får man väl fira, med tanke på hur många inlägg 100 faktiskt är.
Tänk på det; etthundra, 20x5, 10^2, 97+3, 0.5x200 (Jag skulle vilja be och få tillägna denna, och alla följande, referenser till matematik till min f.d. engelsklärare, Ulrika).
Vad har jag då för tankar gällande mina senaste 99 (jag kan ju faktiskt inte redan ha tankar om det här inlägget) inlägg? Bara en faktiskt: Ni suger på att kommentera!
Jag skulle gärna skriva mer, men mår lite dåligt över hur sämst detta inlägg är. Vissa dagar kan jag bara inte skriva.
"Inte ett jävla jubileum till, för helvete" kanske ni nu tänker, då mitt ettårsjubileum inträffade för inte alls särskilt länge sedan, men lite får man väl fira, med tanke på hur många inlägg 100 faktiskt är.
Tänk på det; etthundra, 20x5, 10^2, 97+3, 0.5x200 (Jag skulle vilja be och få tillägna denna, och alla följande, referenser till matematik till min f.d. engelsklärare, Ulrika).
Vad har jag då för tankar gällande mina senaste 99 (jag kan ju faktiskt inte redan ha tankar om det här inlägget) inlägg? Bara en faktiskt: Ni suger på att kommentera!
Jag skulle gärna skriva mer, men mår lite dåligt över hur sämst detta inlägg är. Vissa dagar kan jag bara inte skriva.
Vähmpajers!
Jag gillar tv. Det är ingen stor hemlighet. Jag gillar kvalitativa filmer, småskojsiga serier och rörliga bilder i stort. Men precis som när det gäller mat är det inte bara gourmet jag trycker ner, utan även en hel del skräp.
Jag tycker om att titta på dåliga B-serier. Jag såg mycket Buffy the vampire slayer när det begav sig, och jag tyckte om serien. Jag har även tittat på uppföljaren Angel, och, den var kanske inte lika bra, men det gick ner. Jag gillar att komma hem och kunna helt stänga ner hjärnan. Sit-coms gör såklart sitt, men ibland krävs något som är så korkat, och så B, att man bara måste älska.
Jag tittar även en del på den infernaliskt jättefjantiga serien Smallville när det råkar vara på, och det är härligt att sitta och mysa till denna mix av logiska luckor, fåniga twists och skrattretande spänningsmoment, inlindade i halvtaskiga dialoger och bristande skådespeleri.
häromdagen föll mina ögon på den nya(?) serien Moonlight på trean, som tydligen handlade om vampyrer. Efter en stunds funderande på titeln (som jag kom fram till måste ha något att göra med att vampyrer inte kan vistas i solen, och därför måste vara ute på natten, i månljuset) började jag titta. Jag kom in i avsnittet efter sista pausen, och hade då missat en del dum-dum-duuum-moment och tidigare nämnda twists, men efter en snabb check på infon förstod jag vad det rörde sig om: En i synnerligen otrevlig person av den kriminella typen (helt utan skalpbehåring) hade fått nys om huvudpersonens vampyrism, något som Vår Vampyriske Vän inte ville att omvärlden, och då i synnerhet the Damsel of The Drama, skulle höra talas om.
Vad värre var, var att den tidigare nämnda elaking (härefter kallad "Tjock-Bosse") tagit en annan fager dam (The Damsel in Distress, inte The Damsel of The Drama) till fånga, och hotade nu förpassa Denna Dam till De Dödas Dal, om inte Vår Vampyriske Vän erkände sitt smått mytologiska tillstånd.
Här kommer jag in.
Vår Vampyriske Vän var nu tvungen att handla snabbt och hoppade in i en bil (av den dåligt renderade bakgrunden att dömma, stående framför en bluescreen) tillsammans med The Damsel of The Drama. De två beger sig i hög fart mot platsen där Tjock-Bosse befinner sig, och på klassiskt B-seriemanér klättrar Vår Vampyriske Vän över ett antal byggnader för att ta sig in. Väl inne besegrar han alla Tjock-Bosses underhuggare med ytterst coola vapyr/ninja-mooves, och räddar The Damsel in Distress. Allt går som smort, tills...
En hårlös skalp blänker till i skuggorna, och ut stiger Tjock-Bosse, beväpnad med en hagelbrakare, och bränner av en förödande skur av krut-propellerade metallkorn.
Hagelbrakare må vara coola, men beläst som man är när det kommer till vampyrism vet man att det inte är något som biter på långtandade odödingar. I vanliga fall. Men istället för att coolt resa sig upp och klippa till Tjock-Bosse, bara ligger Vår Vampyriske Vän där, och gnyr.
Efter att han upplyst Vår Vampyriske Vän, och tittarna, om att han fått specialbeställa silverkulor, då det är som gift för vampyrer, bränner Tjock-Bosse av ännu ett skott. Han böjer sig ner över den Svårt Skottskadade Solljusallergikern och byter sin hagelbrakare mot en blåslampa (Bosse Byter Brakaren mot en Blåslampa) och upplyser nu oss om att det enda mer skadligt för en vampyr än silver, är eld. Vår Vampyriske Vän befinner sig i en...
Vänta nu... det enda mer skadligt för en vampyr än silver, är eld? Är jag den enda som reagerar? Vet manusförfattarna till denna serien ens vad en vampyr är?
Snabb mytologilektion: Solljus, vigvatten, vitlök och hjärtpålande är alla saker som börjar med en konsonant, och även saker som är direkt livshotande för en vampyr (eller inte livshotande, då vampyrer faktiskt är levande döda, och därför inte kan dö, but you get the point). Silverkulor används vid dräpande av Varulvar. Inte vampyrer. Vilken mytologisk varelse eld fungerar på vet jag inte riktigt, förutom möjligtvis häxor.
Förundrad över denna märkliga version av vampyrismen ser jag hur The Damsel of The Drama skjuter Tjock-Bosse, och Vår Vampyriske Vän flyr.
Allt verkar lösa sig, men ännu finns det konflikter att avklara. Med blodpåsen i munnen, och en Hel Hög Hål (enough with the alliterations already!) i kroppen, får Vår Vampyriska Vän oväntat besök av The Damsel of The Drama, som kräver svar. Avslutningsscenen kommer, och på ett, ur dramaturgisk synpunkt, misslyckat sätt häver Vår Vampyriska Vän ur sig: "I'm a vampire".
B. Så in i helvete.
Aj äm ah vähmpajer!
Jag tycker om att titta på dåliga B-serier. Jag såg mycket Buffy the vampire slayer när det begav sig, och jag tyckte om serien. Jag har även tittat på uppföljaren Angel, och, den var kanske inte lika bra, men det gick ner. Jag gillar att komma hem och kunna helt stänga ner hjärnan. Sit-coms gör såklart sitt, men ibland krävs något som är så korkat, och så B, att man bara måste älska.
Jag tittar även en del på den infernaliskt jättefjantiga serien Smallville när det råkar vara på, och det är härligt att sitta och mysa till denna mix av logiska luckor, fåniga twists och skrattretande spänningsmoment, inlindade i halvtaskiga dialoger och bristande skådespeleri.
häromdagen föll mina ögon på den nya(?) serien Moonlight på trean, som tydligen handlade om vampyrer. Efter en stunds funderande på titeln (som jag kom fram till måste ha något att göra med att vampyrer inte kan vistas i solen, och därför måste vara ute på natten, i månljuset) började jag titta. Jag kom in i avsnittet efter sista pausen, och hade då missat en del dum-dum-duuum-moment och tidigare nämnda twists, men efter en snabb check på infon förstod jag vad det rörde sig om: En i synnerligen otrevlig person av den kriminella typen (helt utan skalpbehåring) hade fått nys om huvudpersonens vampyrism, något som Vår Vampyriske Vän inte ville att omvärlden, och då i synnerhet the Damsel of The Drama, skulle höra talas om.
Vad värre var, var att den tidigare nämnda elaking (härefter kallad "Tjock-Bosse") tagit en annan fager dam (The Damsel in Distress, inte The Damsel of The Drama) till fånga, och hotade nu förpassa Denna Dam till De Dödas Dal, om inte Vår Vampyriske Vän erkände sitt smått mytologiska tillstånd.
Här kommer jag in.
Vår Vampyriske Vän var nu tvungen att handla snabbt och hoppade in i en bil (av den dåligt renderade bakgrunden att dömma, stående framför en bluescreen) tillsammans med The Damsel of The Drama. De två beger sig i hög fart mot platsen där Tjock-Bosse befinner sig, och på klassiskt B-seriemanér klättrar Vår Vampyriske Vän över ett antal byggnader för att ta sig in. Väl inne besegrar han alla Tjock-Bosses underhuggare med ytterst coola vapyr/ninja-mooves, och räddar The Damsel in Distress. Allt går som smort, tills...
En hårlös skalp blänker till i skuggorna, och ut stiger Tjock-Bosse, beväpnad med en hagelbrakare, och bränner av en förödande skur av krut-propellerade metallkorn.
Hagelbrakare må vara coola, men beläst som man är när det kommer till vampyrism vet man att det inte är något som biter på långtandade odödingar. I vanliga fall. Men istället för att coolt resa sig upp och klippa till Tjock-Bosse, bara ligger Vår Vampyriske Vän där, och gnyr.
Efter att han upplyst Vår Vampyriske Vän, och tittarna, om att han fått specialbeställa silverkulor, då det är som gift för vampyrer, bränner Tjock-Bosse av ännu ett skott. Han böjer sig ner över den Svårt Skottskadade Solljusallergikern och byter sin hagelbrakare mot en blåslampa (Bosse Byter Brakaren mot en Blåslampa) och upplyser nu oss om att det enda mer skadligt för en vampyr än silver, är eld. Vår Vampyriske Vän befinner sig i en...
Vänta nu... det enda mer skadligt för en vampyr än silver, är eld? Är jag den enda som reagerar? Vet manusförfattarna till denna serien ens vad en vampyr är?
Snabb mytologilektion: Solljus, vigvatten, vitlök och hjärtpålande är alla saker som börjar med en konsonant, och även saker som är direkt livshotande för en vampyr (eller inte livshotande, då vampyrer faktiskt är levande döda, och därför inte kan dö, but you get the point). Silverkulor används vid dräpande av Varulvar. Inte vampyrer. Vilken mytologisk varelse eld fungerar på vet jag inte riktigt, förutom möjligtvis häxor.
Förundrad över denna märkliga version av vampyrismen ser jag hur The Damsel of The Drama skjuter Tjock-Bosse, och Vår Vampyriske Vän flyr.
Allt verkar lösa sig, men ännu finns det konflikter att avklara. Med blodpåsen i munnen, och en Hel Hög Hål (enough with the alliterations already!) i kroppen, får Vår Vampyriska Vän oväntat besök av The Damsel of The Drama, som kräver svar. Avslutningsscenen kommer, och på ett, ur dramaturgisk synpunkt, misslyckat sätt häver Vår Vampyriska Vän ur sig: "I'm a vampire".
B. Så in i helvete.
Aj äm ah vähmpajer!
