The Garden of the March Hare

Alla vet väl vid det här laget vad Wii är. Den "revlolutionerande" konsolen. Konsolen som kan njutas av hela familjen. Konsolen med de roligaste och mest orginella spelen.
Well, först och främst: Revolutionerande, my ass! Hela grejen att gyro-funktionen skulle vara nyskapande, orginell eller "revolutionerande" är skrattretande. Jag vet inte riktigt vem som var först med det hela, men jag vet att det iaf fanns redan till NES (Duck Hunt släpptes i japan -84).
Men Nintendo är smarta. Mycket smarta. De lyckades lura nästan hela spelvärlden att de fakiskt kom med ett nytt koncept. Och på tal om deras koncept, hur kommer det sej att, när Sony och Microsoft utannonserade sina båda kommande bestar till konsoler, med tredubbla processorer, extremdyra grafikchip med förmåga att rendera grafik i full HD-upplösning, inbyggda Blu-ray-spelare, avancerade ljudprocessorer förberedda för Dolby True HD och väl utbyggd internetkompabilitet, Nintendo istället valde att gå i en helt annan riktning? En riktning som inte var fokuserad på grafiken.

Joo, jag (och detta är jag inte precis ensam om) är ganska säker att det har ganska mycket good ol' fashion snålhet. "HD verkar dyrt, vi gör som vi brukar och säljer gammal teknik i ny förpackning".
För Wii är faktiskt, vad ni än vill tro, i grund och botten en Gamecube, invärtes. Nästan helt och hållet. Teknik som dels tillverkats redan, och idag kostar ören att tillverka. Nintendo slungar ned sex år gamla komponenter i ett nytt, fräscht, vitt plastskal och till säljer de inget mindre än ett av historiens dyraste speltillbehör (en Wii-kontroll + en nunchuk (den andra lilla plastgrunkan) kostar ju lika mycket att köpa som en ny cykel(!!)) och vips: hutlöst mycket vinst per såld enhet, medan Sony och Microsoft fortfarande sliter med svindyra tillverkningskostnader.

Men, förutom det, har jag väl inte så mycket emot konsolen i sig. Men roligast spel vet jag väl inte om jag skulle säga; ärligt talat finns det inte så många riktigt bra spel över huvud taget. Det finns förstås Mario (Galaxies that is, inte skräpspelet Mario & Sonic at the Olympic Games), så klart, och Zelda. Och en del andra som faktiskt är riktigt bra. Men inte jättemånga. Och i många av de spelen som släpps till Wii känns hela gyro-funktionen krystad, och de flesta väljer att helt enkelt spela som ett vanligt spel, med vanlig kontroll.
Men nu ska jag inte klaga mer på Wii, för sanningen är att det säljer de andra konsollerna sönder och samman.

Istället ska jag klaga på (se: fullkomligt spy galla över) Wii Sports. För ärligt talat är det inte bra. Alls. Istället för att vara ett spel där skicklighet belönas (eller för den delen spelar in över huvud taget), så är det ett nästan slumpbaserat spel med en kontroll så sladdrig att det får... något väldigt (väldigt) sladdrig, att verka fast.
Jag kastade hårdare på baseboll-delen när jag bara viftade slumpmässigt med kontrollen än när jag faktiskt försökte och på golfen slås de bästa slagen när man drar kontrollen uppifrån och ner, istället för att svinga.

Det är helt enkelt skräp. Borde med hjälp av en gigantisk medeltida katapult slungas ut i yttre stratosfären (någon som vet precis var yttre stratosfären ligger?) för att sedan skjutas ned med diverse tunga artilleripjäser. Jag hatar Wii sports.


Hur man vinner? Aah, vifta lite slumpmässigt med pinnen, vi vet inte själva faktiskt.
(Nintendos officiella kommentar)