The Garden of the March Hare

Lite sen (blogg.se har legat ner, och på grund av extrem lathet har skrivandet tagit flera dagar) rapport från helgen, och dess många intressanta händelser.

Helgen inleddes med en fånigt tidigt uppvakning (klockan halv åtta:O) lördag morgon, då en yrvaken Linus begav sig från ett regnigt Önneköp, via ett regnigt Hörby, till ett regnigt Malmö. Och nu var det dags för revansch. Skånetraffiken har ju som bekant blåst mig tidigare i liknande situationer (läs om det Här) så jag var inte allt för pigg på att råka ut för ännu ett så diaboliskt iscensatt praktfiasko, så den här gången kollade jag allt. Allting. Varenda. Liten. Detalj.
Och visst fan kom jag både dit, och hem (men det kommer vi till lite senare).
Väl framme i Malmö inleddes ett stilla 'strosande' runt Värnhem (jess, Värnhem var min önskade destination), då en styck Jessica inte skulle anlända förrän ungefär en timme senare (jag kunde inte komma in senare och Jessica var för lat(!!) för att ta sig in tidigare).

Så, What to do, what to do? Det tar inte många minuter innan jag finner mig sittandes på Burger King (se framtida bloggar om varför Burger King fullständigt utplånar McDonalds) med en stor Milkshake framför mig. Det finns inget som går upp mot tomma kalorier.
När denna milkshake några minuter senare förpassats till de sälla jaktmarkerna (även känt som den syrafyllda insidan på min slappa mage) beger jag mig åter ut i skitvädret och går en runda.

Eftar att i ca tio minuter yrat runt i närheten av Värnhem och hittat absolut ingenting av underhållningsvärde snubblar jag in i en liten musikaffär. Liten, men ack så knöckfull med musik. Och då slog det mig; det är såhär en musikaffär ska se ut. Visst är det trevligt att komma in i en lite mer välbesökt musikaffär med lite mer 'populär' musik, visst är det trevligt med en butiksinnehavare som inte stirrar surt på en när man är i affären, som om det vore ett förfärligt intrång på hans mycket privata område; och visst är det mycket enklare att laddar ner musiken.



Musik, musik, musik.

Men. Faktum kvarstår, det är askul att rota igenom hundratals album av artister man aldrig hört om, och i musikstilar man inte trodde fanns, och få välja en skiva enbart baserat på utseende och namn. För det mesta visar det sig att man enbart lyckats plocka med sig skräp, som snabbt försvinner ner i nån låda mellan porren och de där presenterna man fått av nån avlägsen släkting och som man verkligen hatar (presenten då, inte släcktingen) men inte kan förmå sig slänga ut (fortfarande presenten). Denna gången blev det tyvärr inget köp, och efter totalt tre besök utan att handla något hade jag nog också stirrat lite surt.


Mobilkamera is the shit!

Men tillbaka till resans egentliga mening: att få träffa Jessica. När hon till sist anländer upptäcker jag till min fasa att hon inte gör det ensam. Hennes pojkvän är där och ska lämna över henne (hon vågade inte ta bussen själv; vilken tur att hon bara bor i Gbg och aldrig behöver åka buss då). Ni kan säkert alla föreställa er den pinsamma tystnaden som sänkte sig över hela Värnhem som en tjock, blöt, gråbrun filt.

Men, hör och häpna, jag överlevde det ytterst hemska mötet, och snart lämnade han oss och min och Jessicas 'magiska resa' inleddes. Vi gick till trianglen (not much of a 'magisk resa', I know...).

Dagen bestod av mycket vandrande in och ut i affärer, dock utan att handla mycket. Efter ett tag kände båda att sug efter socker och onyttig mat började väckas, så vi begav oss till ett Burger King, och tog varsin (guess what!) hamburgare. Som nämnt innan krossar ju Burger King faktiskt McDonalds, men jag blev lite besviken över just denna restaurangen, som hade sunkat till en annars god hamburgare (Angus Bacon and Cheese, som trotts att den är god faktiskt är en ganska intetsägande hamburgare, och inte alls kan mäta sig med storheter som XL Bacon double Cheese).

Vidare tog vår resa på jakt efter onyttigheter oss till en rad olika kaféer, en jakt på kakor (Denna parentes fyller inget syfte. Var god läs vidare) som inte tog oss någonstans. Istället återvände vi till triangeln och började leta efter något skoj att slösa pengar på, men återigen var vårt sökande fruktlöst, tills...


För personer som inte vet vad subway är... otur, jag orkar inte förklara;)
Som de små rabiata gnagare vi var skyndade vi oss såklart över gatan och in i den lilla lokalen. Vi var förstås inte hungriga, eftersom vi redan hunnit med ett besök på Burger king, men som ni kanske minns hade vårt tidigare kakletande (Se: här) inte lett oss till något, och nu befann vi oss bara meter från några av de godaste kakorna som kan frambringas.

Ett styck panikartat fickrotande senare hade vi lyckats frambringa en tia var, och kunde då dela på himmelska kakor; min favorit, makademianöt-sak, Jessicas första val, Non-stop-kaka, och en vi delade på, double chocolate chip cookie. Life was good.

Efter detta då? Vi återvände till Värnhem, mötte upp med hennes kille igen (trevligt... not) och sen var resan pretty much slut (nu är jag så trött att jag inte orkar göra en vettig avslutning).


The End