The Garden of the March Hare

Människor är märkliga. Skrattretande. Titta bara på hela den här saken med Engla (inte för att jag någonsin skulle skratta åt mord, någonsin). Folk tänder ljus, skickar meningslösa kedjebrev om hur hemskt det är, och skvallertidningar fyller sida efter sida om det. Och det är så typiskt människor.

Varje dag dör jag vet inte hur många miljoner människor, varav en stor del är barn. Mord, sjukdomar, fattigdom och svält. Varje dag. Och få lyfter ens ett ögonbryn. Och visst, det kan jag köpa, ett samhälle där vi bryr oss om alla skulle aldrig fungera, It's a dogeatdog world, baserad på själviskhet. Så har det alltid varit, och så kommer det förbli.
Men det är inte det som stör mig. Det är hyckleriet. Det betyder inget så länge det är långt borta, men så fort det närmar sig oss, så fort det är i vårt eget land, så fort det blir uppmärksammat av media, med förstasidesuppslag och milslånga artiklar, då bryr sig alla. Tända ljus och ledsna ansikten for everybody.
Vi sörjer någon vi egentligen inte känner, eller bryr oss om. Tusentals minnesbilder på bdb, speciella "guud-vad-hemskt-jag-gråter-och-är-åh-så-ledsen-namn" på msn, und so weiter.
Men... kände du henne? "Eeh, nej...."

Vad är skillnaden mellan två personers värde? Varför skulle Englas liv betyda mer än en annan tioårig flickas, en flicka som just nu dör i aids i Afrika. Varför bryr vi oss inte lika mycket om henne?
Okej, jag ser den tydliga konflikten; inte får ni bry er om bara Engla, och om ni skulle bry er om alla skulle samhället kollapsa. Ska ni inte bry er om någon? Det får helt enkelt vara en avvägning; men att bry sig bara för sakens skull... I think not.

Kanske är det jag som är småktig, iskall, stenhård, ond, liten och illaluktande, eller så borde ni kanske tänka efter; Bryr ni er verkligen om stackars lilla Engla?




Cynisk? Jag?